Nya Sverige i Nordamerika

En stormakts äventyr på 1600-talet

Redaktör, webbmaster: Leif Lundquist
Mail address

 






Kalmar Nyckel av Carl Milles


                               

Christina Park vid landningsplatsen

Under två år fick Måns Kling och hans soldater vänta på något livstecken från Sverige. Men under de därefter följande tre åren sändes varje år en ny expedition från Sverige till Nya Sverige. Den första gjordes med Kalmare Nyckel under befäl av kaptenen Conelis van Vliet och den andra med Fredenburg under kaptenen Joost van Bogart. I den tredje expeditionen deltog två fartyg. Det ena var Kalmare Nyckel med kaptenen Adrian Jansen och det andra Charitas med kaptenen Jan Joakimsen, vilken tidigare varit artillerist på Kalmare Nyckel. Samtliga fartyg tog samma route, vilken bestämdes av de förhärskande vindarna. Från Göteborg gick man över Nordsjön och ned genom Engelska Kanalen och därifrån till Kanarieöarna. Där tog man en sydvästlig kurs tvärs över Atlanten till Antigua i Västindien, varifrån man på nordvästlig kurs nådde Virginias kust och kunde styra norrut till Nya Sverige. På hemvägen seglade man rakt österut över Atlanten till Azorerna och så till Portugal, varifrån man svängde norrut upp mot Engelska Kanalen.

Med alla tre expeditionerna följde emigranter från Sverige. De första var småbrottslingar som fått välja mellan att straffas i Sverige eller att bo minst fem år i Amerika. Senare kom även frivilliga emigranter, till stor del finnar som tvingats fly till Värmland undan krig i gränstrakterna mot Ryssland. Efter den sista expeditionen bodde det omkring 150 svenskar i Nya Sverige. Men regeringen försökte begränsa utvandringen. Sverige var folkfattigt och man såg hellre en invandring än en utvandring från landet.

Vid denna tid hade holländarna dragit sig ur företaget, vilket de inte funnit lönsamt, och Nya Sverigekompaniet upplöstes. År 1641 tog det helsvenska Söderkompaniet och riksamiralen Clas Fleming över ansvaret för Nya Sverige. Man träffade avtal med lenâperna om nyttjanderätt till mer mark och kolonins område sträckte sig till slut cirka 11 mil i nordsydlig riktning och ett 20-tal mil från öst till väst. Det är en mycket bördig trakt på samma breddgrad som Medelhavet och ligger central i nuvarande USA. Kolonins östligaste punkt låg vid nuvarande Atlantic City och dess västligaste vid nuvarande Harrisburg. Mot nordost sträckte den sig till nuvarande Trenton, knappt 10 mil från nuvarande New York och mot sydväst till Chesapeake Bay drygt 10 mil från nuvarande Washington. I den norra delen av kolonin har numera storstaden Philadelphia vuxit upp strax väster om den svenska orten Nya Göteborg.

Kolonin var mycket glest befolkad och svenskarna var måna om att behålla den indianska befolkningen - som de kallade "amerikanerna" eller, oftare, ”vildarna”. De betraktades som landets rättmätiga innevånare, vilka genom avtalen ställt sig under den svenska kungens styrelse och de behandlades ungefär på samma sätt som befolkningen i andra erövrade områden inom den svenska stormakten. Indianerna å sin sida såg svenskarna som handelsmän som fått tillstånd att slå sig ned på indiansk mark och ställt sig under indianernas beskydd. De svenska emigranterna kom också i allmänhet väl överens med indianerna, vilka på flera sätt gav nykomlingarna stöd och hjälp. Svenskarna var ju redan hemifrån vana vid att umgås med främmande folkslag - samer, finnar, ryssar, ester, tyskar etc. De var också vana att leva i skogen och hade ett levnadssätt som på flera sätt liknade indianernas. Och, framför allt, var de så få att de helt enkelt var tvungna att anpassa sig till den indianska majoriteten.

Hans Ling

1638-1642 Nya Sverige grundas

Sedan spanjorerna upptäckt Amerika lade de beslag på den östra delen av Sydamerika, Mellanamerika och den sydöstra delen av Nordamerika medan Portugal tog den västra delen av Sydamerika och Frankrike den mellersta delen av Nordamerika kring Mississippi, Florida och östra Kanada. Engelsmännen grundade ett antal kolonier mellan Florida och Kanada på den nordamerikanska östkusten. Mellan de brittiska kolonierna Maryland och Massachusetts skapade holländska köpmän under ledning av Peter Minuit på 1620-talet kolonin Nya Nederländerna med huvudstaden Nya Amsterdam på sydänden av ön Manhattan.

Särskilt Englands och Hollands handel med nya kontinenter väckte intresse i Sverige. År 1626 grundade Gustav II Adolf ett bolag, kallat Söderkompaniet, som skulle anlägga svenska handelsstationer i Afrika, Asien, Australien (vad han nu kan ha menat med det, Australien var ännu inte upptäckt) och Amerika. Det krig med Polen som bröt ut 1627 gjorde dock att planerna måste skjutas på framtiden. Efter Gustav II Adolfs död togs dock tanken - i mindre skala - upp på nytt av Axel Oxenstierna. År 1637 bildades på hans initiativ ett svensk-holländskt bolag, kallat Nya Sverigekompaniet. Dess uppgift var att grunda en svensk-holländsk handelsstation i Nordamerika.

Ledare för den första expeditionen till Amerika blev Peter Minuit, som blivit osams med sina tidigare kompanjoner i Nya Amsterdam. Expeditionen bestod av 23 militärer och en bokhållare ombord på två svenska örlogsfartyg - Kalmare Nyckel med 8 mans besättning under kaptenen Jan Hindricksen van der Water och det mindre Fågel Grip under kaptenen Adrian Jöransen. Man startade från Göteborg och nådde efter två och en halv månads seglats den breda Delawarefloden, som mynnar på den nordamerikanska östkusten mellan Maryland och Nya Nederländerna.

Fartygen fortsatte någon mil upp efter floden. Där tog man av västerut någon kilometer längs ett av flodens biflöden tills detta delades sig. Mellan de båda älvgrenarna låg en långsträckt sank udde med en liten höjd intill stranden. Här gick man i land och ägnade ett par dagar åt att söka efter andra européer i trakten medan alltfler nyfikna indianer, tillhöriga Lenâpestammen, samlades kring skeppen. Då man inte träffade på några andra utlänningar, köpte Peter Minuit av indianerna rätt att slå sig ned i området. Avtalet undertecknades ombord på Kalmare Nyckel den 8 april 1638 av hövdingarna Mattahorn, Mitatsemint, Eru Packen, Mahomen och Chiton. Området döptes därefter till Nya Sverige. På höjden ute på udden anlade Peter Minuit en liten fästning, vilken fick namnet Christine Skans med löjtnanten Måns Kling som kommendant. Bifloden, där höjden  låg, döptes till Christineström, men kom att oftast kallas Christinekil (nu Christina River). Den andra älvgrenen kom att kallas Brännvinskilen (nu Brandywine Creek).De omgivande sankmarkerna fick med tiden namnen Råttenborg, Flugenborg, Myggenborg och Slangenborg. [1].

Efter att ha lämnat Måns Kling och hans 23 soldater att försvara kolonin seglade Peter Minuit tillbaks till Göteborg. Själv drunknade han dock på vägen vid ett skeppsbrott i Västindien.

Träskmarker längs Södra Floden



[1] slang = orm