Nya Sverige i Nordamerika

En stormakts äventyr på 1600-talet

Redaktör, webbmaster: Leif Lundquist
Comreco AB. Tel: 08-541 754 05
www.comreco.se

 






Kalmar Nyckel av Carl Milles


                               

Sverige och Holland var såta vänner med ett stort utbyte av varor och livliga kontakter. Holländska köpmän investerade i svenska bruk, bl.a Louis De Geer som byggde ut järnhantering m.m. Gustav II Adolf inbjöd holländska köpmän att etablera sig i Göteborg. Blommaert anställdes som faktor hos kopparhandlaren Erik Larsson van der Lindhe, och började själv intressera sig för egna affärer med koppar. I december 1632 skrev han till Hertig Johan Kasimir, den stupade Gustav II Adolfs svåger, om ett parti koppar. Brevet på tyska börjar på ett oförglömligt underdåningt manér som hörde till spelet, men som idag är svårt att översätta:

”Durchleutiger, Hochgeborner Fürst, Gnediger und Gebeithunder Herr,”

Blommaert var medlem i ett konsortium som fått Kunglig Maj:ts tillstånd att bygga ett mässingverk i Nacka, och konsortiet strävade efter att få monopol på kopparhandeln för att kunna höja de, som de tyckte, låga priserna. Det lyckades inte, men i det här sammanhanget träffade Blommaert Peter Spiring, en annan holländare i svensk tjänst, genom Michel Le Blon en av regeringens (och därmed Axel Oxenstiernas) rapportörer. 1635 träffades så Blommaert och Oxenstierna för första gången i Amsterdam. Nu hade hade de tre av de viktigaste spelarna i vårt drama träffats; Oxenstierna, Spiring, och Blommaert skulle alla vara med när Nya Sverige Companiet bildades. Blommaert började skriva brev till Oxenstierna; 38 brev finns bevarade, det första daterat 3 juni 1635 och det sista 22 juni 1641.

Det behövdes en person till för att Nya Sverigeprojektet skulle falla på plats. Blommaert, vars relationer med Västindiska Companiet var vid ett lågvattenmärke, visste precis vem som skulle passa. Pieter Minuit var också på kant med Västindiska Companiet. Han hade blivit avskedad som guvernör för Nya Nederland och kallats hem från Amerika. Blommaert berättade för Spiring om Minuit, de träffades och planerna för Nya Sverige tog form. Minuit skrev en ”memorie” — idag skulle vi kalla det en affärsplan, om än kortfattad — som Spiring tog med sig till Sverige sommaren 1636 och visade för Oxenstierna och andra.

I januari 1637 träffades Blommaert, Spiring och Minuit i Haag där Spiring bodde för att lägga sista handen på ett avtal för Nya Sverigeäventyret. Halva kapitalet, 12 000 floriner, skulle satsas av ett holländskt konsortium under ledning av Blommaert och Minuit. I Sverige tecknade sig tre bröder Oxenstierna (rikskanslern Axel Gustafsson, riksdrosten Gabriel Gustafsson och riksskattmästaren Gabriel Bengtson) tillsammans med Greve Peter Spierinck Silfvercrona och Amiral Clas Fleming för den andra halvan.

Trots alla turer hit och dit och med så många inblandade hade Blommaert lyckats hålla planerna hemliga. Holländarna i Västindiska Kompaniet och i Nya Nederland skulle komma att tas helt på sängen.  

 

Källa: G.W Kernkamp, “Bijdragen en mededeelingen van der Historische Genootschap, 29th deel: Zweedsche archivalia.” Johannes Müller, Amsterdam, 1908.
Kapitel I. Brieven van Samuel Blommaert aan den Zweedschen Rijkskanselier Axel Oxenstierna, 1635-1641.

Leif Lundquist

Samuel Blommaert (1583 -  1652)

Det är omöjligt att säga vem som kom upp med iden om Nya Sverige men den holländske köpmannen Samuel Blommaert var i varje fall en av de som gjorde iden till verklighet. Hans erfarenhet som köpman med affärer i Sverige, hans ställning som patroon i holländska Västindiska Companiet, hans goda kontakter i både Sverige och Holland gjorde honom perfekt för att knyta ihop projektets all delar. 

Blommaerts farfar, Jan, kom från Brabant och var köpman i Antwerpen. Han blev endast 46 år, och efter hans död adopterades hans tio-årige son Lodewijk av Hendrik Vlens som idkade handel med England. Familjen flyttade till London och så småningom blev Lodewijk kompanjon till Vlens och skickades tillbaka till Antwerpen. 1556, när de Nederländska Förenade Provinserna gjorde revolution blev Antwerpen kvar under Spanien. Det var en svår tid som kulminerade 1576 med att spanska soldater plundrade staden när skeppen med deras avlöningar aldrig kom fram. De hade kapats av engelsmännen.

Sannolikt gjorde de svåra tiderna att Lodewijk flyttade tillbaka till England; vi vet ej, men det ledde i varje fall till att sonen Samuel föddes i London. Familjens tid i Antwerpen var över; Samuel växte upp i London och flyttade sedan till Haag och senare Harlem i Holland där han tog upp faderns mantel som köpman efter att ha arbetat som lärling i Hamburg och Amsterdam. Han hade goda kontakter och var äventyrslysten; 1603 seglade han med en flotta av tolv fartyg tillhörande Ostindiska Companiets till Ostindien. Lyckan står den djärve bi, expeditionen under Amiral Steven van der Hagen erövrade öarna Ambon och Tidore och drev ut portugiserna ur Moluckerna. Det gav Ostindiska Companiet monopol på handeln med kryddor som muskot och kryddnejlika.

Blommaert tillbringade åtta år i Ostindien, en stor del av dem på Borneo där han, med uppbackning  av Companiets militära muskler, 1609 skrev ett kontrakt med sultanen som gav Ostindiska Companiet monopol på diamanthandeln, en stor framgång. Men det fanns smolk i bägaren. Frågor uppstod kring Blommaerts hantering av ett parti diamanter, och General-guvernör Both kallade hem honom. 1610 gick han ombord på fartyget Hoorn, och i juni 1611 var han tillbaka i Holland.

Ingenting tycks ha kommit av saken med diamanterna, och Blommaert flyttade in på Kaizersgracht i Amsterdam och etablerade sig som köpman. Året därpå gifte han sig med Catharina Reynst dotter till Gerrit Reynst, en av de mest ansedda bland Amsterdams köpmän och redare som ett år senare utnämdes till general-guvernör för Ostindiska Companiet. Blommaerts kontakter med Companiet måste ha varit fortsatt goda. Han var dessutom omgiven av köpmän som, precis som han själv, via blodsband och lämpliga giftermål stod nära varandra och Companiet.

1621 bildades West-Indische Companie för holländsk handel med kolonierna kring Atlantkusterna i Amerika och Afrika. Året därpå valdes Blommaert till en av befattningsinnehavarna, och under mer än tjugo års tid var han kopplad till Västindiska Companiet även om relationerna då och då blev ganska frostiga.

Willem Usselinx, en av grundarna till Västindiska Companiet hade goda kontakter med Gustav II Adolf. Kungen var intresserad av att utvidga Sveriges handel och inflytande i den nya världen. Usselinx blev så småningom missnöjd med sin inkomst från Västindiska Companiet, och föreslog kungen att bilda en svensk motsvarighet. Sagt och gjort, 21 december, 1624 gav kungen Usselinx tillstånd  att bilda Södre Companiet för handel med ”Asien, Africa, America samt Magellanica”. Det blev aldrig mycket av Södre Companiet, men ett frö hade såtts, idén om att Sverige skulle bli en kolonialmakt.