1600-talets Sverige var nästan ett familjeföretag där släktskap, kontakter och maktutövning går i varandra. Det här syns mycket tydligt i Riksrådet där de fem högsta ämbetsmännen (och regenten) var nära besläktade och kring dessa vävdes ett yttre nät av Sveriges adelsfamiljer där man ofta knöt ihop familjerna via äktenskap.
Om farthen åth Nya Svergie och Portugall.
Her Claes Flemming mente, att skeppenskulle
härefter arrivera till Götheborgh att vara så myckyt närmare till
segels och låtha det medh små farhkoster det godzet, som de föhra,
till Stockholm föhras; sade att godzet vara, som dith föras skulle,
frijs, knifvar, yxor; därföre få vij skinn, tobak.
Mente proufiten skulle väl blifva af tobac;
först Chronan får accis; 2. intressenterne proufit; 3. våre vahrur
och deres vij få igenom; 4. är gott att maintenera landet och
hamnen; 5. behöfver man där inthet att föda dem, efter landet föder
dem; 6. man kan inthet öfvergifvat, efter man måtte äntå hempta
folket dädan.
Begärte till compangnies skepet än ett annat,
det Chronan köpa ville och sedan att löpa till Portugall att taga
hvadh gods Chronan vill befalla.
Resolverades att de 2 skepen skulle på
Chronones umkostnat dijthresa.
Begär Her Claes Flemming,att en ordre gå till
Ammiralitetet, att skepen uthrustas och löpa till Götheborg att taga
Printzen in. Det och fans gott.
Sedan frågade Her Claes Flemming, hvad
skep man skulle sända till Portugall, och om man inthet skulle göra
Konungen i Portugall något assistenz af skepp och ammunition;
uprepade så nyttan däraf, som R. Cantzeleren tillförende uprepat
hafver; mente Göteborgh och Draken; mente att endera af dem kunde
säljas.
Frågade hvadh skulle sändas till Portugall, si
master, bräder, tiära eller järnstycken.
R. Marschen mente, om någre gjorde handel af
järnloo sâ vore een proufitabel handel.
R. Cantzleren uprepade så, att man väl ville
skänckia Kongen i Portugall 1000 musqueter och 1000 harnesk. Skepet
kunde han per terminer betala; skulle göra oss reputation, affection
och hielpa honom mycket hoc rerum articulo.
Frâgade Her Claes Flemming, huru Spiring skulle
komma hädan. Mente om befallning gofves till Her Erick Rynning, att
han läther Kattan löpa till Götheborgh, där Spiringen till siös
skall stiga.
Det och blef gott funnit.
[Om trafiken på Nya Sverige och Portugal.
Herr Claes Fleming menade att i fortsättningen
skulle skeppen angöra Göteborg för att få en kortare segling . Det
medhavda godset kommer föras till Stockholm med små farkoster. Det
gods som skulle föras dit (till Nya Sverige) sades vara frisländskt ylletyg, knivar, yxor. I utbytefår vi skinn och tobak.
Han menade att vinsten skulle bli god från tobak:
1) Kronan får skatteintäkter, 2) intressenterna får utdelning, 3) vi
får över våra och deras (holländarnas ?) varor, 4) det är bra att
landet och hamnen därborta underhålls, 5)inga livsmedel behöver
transporteras dit eftersom landet ger tillräckligt med föda 6) man
kan inte överge projektet eftersom man ändå måste hämta hem folket.
Begärde ännu ett skepp till kompaniet, vilket
Kronan borde köpa för att sedan gå till Portugal för att ta det gods
som Kronan bestämmer.
Beslöts att de två skeppen skulle resa dit på
Kronans bekostnad.
Hemställer herr Claes Fleming att en order
skall sändas till Amiralitetet om att skeppen utrustas och går till
Göteborg för att ta ombord Johan Printz.
Sedan frågade herr Claes Fleming vilket skepp som
man skulle sända till Portugal, och om man inte skulle ge konungen
i Portugal någon assistans med skepp och ammunition. Han upprepade
sedan nyttan med det så som rikskanslern tidigare har upprepat. Han
nämnde Göteborgh och Draken, och menade att ett av dessa kunde
säljas.
Det frågades vad som skulle sändas till
Portugal: om master, bräder, tjära eller kanoner ?
Riksmarsken menade att om några ville handla med
kanonkulor så skulle det vara en lönsam
handel.
Rikskanslern upprepade så att man ville skänka
kungen i Portugal 1000 musköter och 1000 harnesk. Skeppet skulle
han kunna betala i terminer. Detta skulle ge oss ett gott rykte, ett
gott förhållande samt som framhållits hjälpa honom mycket .
Herr Claes Fleming frågade hur
Pieter Spierinck skall komma iväg.
Han föreslog att befallning skulle ges till herr
Erick Rynning han låter Kattan anlöpa
Göteborg där Spirerink skall gå till sjöss.
Vilket också blev beslutat.
Redaktörens kommentarer: Johan Printz
expedition avgick i november 1642 och bestod av fartygen Svanen och
Fama. Vad som hände med Portugalfartygen är okänt för mig. Fartyget
Kattan var i dåligt skick , men reparerades för att 1649 avgå på den
nionde expeditionen till Nya Sverige. Kattan förliste under utfärden
i Västindien.
Den 27 Julij efter
middagen kumme tillstädes nedre i Räckne-Cammaren participanterne i
Vestindiske compagnie, Rix-Cantzleren, R. Skattmestaren, Her Claes
Flemming, Her Petter Spiring.
Och blef dâ
discourrerat, pâ hvadh sätt handelen och seglazet medh proufit
fortsättias skulle.
Taltes 1. om det, som
förr hafver varit hinderligit.
Nu är först, att de
skepen, som nu liggia färdige, ju förre ju heller affärdas, att de
skulle dem lätha gâ ifrân Götheborgh den sidste Augusti; eljest gâ
vij emot strömen. Eljest vore att beställa i Hollandh ett skep, som
lupe öfver medh gargasun. 3. Måtte där väl tobac planteras, efter
Engelandh och Hollandh hafve medh profiterat; sedan efter compagniet
hafver det privilegium att handla medh tobac allena, och skole dem
göra ringa i Hollandh och kunna stegra här medh det vij lätha göra
âthskillige sorter af tobac, det man dâ af det bästa kunde komma i 7
eller 8 gylden, när man valde bladh.
I Götheborgh att
uprätta compagniet, vore gott, att man inthet längre släpar sigh
omkring i skären och Östersiön.
Vij hafve medel af
tobacs säljande och medh frijs säljande, sä väl medh det vij köpa
som selja.
1 Hollandh är fahrligit
att taga skepp efter för än dit skep kommer och dädan uthur hampnen.
Nu medh convoyer.
R. Cantzleren frâgade,
hur u man skulle det sättia pâ visse fötter, hvem det drifva skulle.
Vij hafva ingen tidh; sedan och att see pâ tobacet, om det är gott.
[
Mente att den, som
skall confisquera tobacet, skall inthet säljat.
Vij måtte om vij skole
sättia handelen pâ en viss foot, sä mâtte vij göra participation,
see hvadh fehlar och hvadh öfver är. Skulle en godh man [sättas]
därtill, som förestode väsendet.
Her Claes Flemming
mente Chronan skulle gifva 12,000 Rrt, och så myckyt herrarne, och
skepscompagniet 36,000.
Att de mâ bruka till
sâdan fahrt compagnieskep.
Att det vore nyttigt,
att Chronan participerar.
R. Cantzleren: Först måtte
vara suman därtill.
2. Administrationen:
Att det folck, som dith gâr, vet hvadh de skole göra, och en som så
här som där vore.
3. Om tiden att
anstella navigationen, när de skulle resa dit. Spiring mente, om de
komma in Octobri, sä kunna de såå.
1. Till det första
mentes, att interesserande herrarne skulle hvar sä myckyt förskiutha,
att hvar giorde 3,000 Rdr.
Resolutio: Skall talas
medh Regeringen, att hele compagniet skall sittia pâ 36,000, däraf
Chronan 6,000, skepscompagniet 18,000, sedan 3,000 hvar, och sedan
herideter efter det de sättia in.
2. Administrationen.
Cammaren skall vara i Götheborgh, dâr mätte och vara en bokhollare.
Mentes Beyer skulle
medh compagnie correspondera.
Her Spiring mente, om
en vore i Hollandh, som corresponderade medh Beyer om gargazun, huru
det gâr och om det ar fârdigt.
Mente man skulle
stadigt hafva ett skep, som lupe uthur Hollandh i tidh medh gargazun.
Her Claes Flemming
frâgade, huru man skulle sigh förholla medh pelterijt, efter det
inthet ginge af här, om det skulle föhras till Nederlandh.
Spiring mente heller
man mätte draga handelen hith. Uplas
däruppâ instructionen af Nova Suecia, medh Spirings advertissements
därpâ.
Gouberneuren och
skantzen in Nova Suecia, mentes att de skulle erhollas af
tobaksaccijsen.
Till Johan Berendts,
Olof Stake, Ifvar Nilsson, Peter Kruse, ifrân dette dato 4 vekor
till Götheborgh, gott folck, mâge tags sine familier medh sigh.
27
juli 1642 - Investeringar i Nya Sverigekompaniet
Spiring mente man
skulle sättia tobacet att selja i visse hender.]
(Överstruket i
originalet)
[Den 27 juli träffades ägarna till Västindiska Kompaniet,
Rikskanslern, Riksskattemästaren, Herr Claes Fleming, Herr Peter
Spiring, på eftermiddagen i Räckne-Cammaren.
Planer och förutsättningar för fortsatta vinstgivande
seglingar och handel avhandlades.
Först diskuterades de problem som fram till nu hindrat utvecklingen.
1)
Fartygen som nu är färdiga bör avgå snarast. De bör avgå från
Göteborg för utgången av Augusti, annars kommer de att gå emot
strömmarna. 2) Ett annat alternativ är att beställa ett fartyg i
Holland som kan överföra skeppslaster. 3) Eftersom England och
Holland visar vinst i sin tobakshandel, bör tobak planteras i Nya
Sverige. Kompaniet har ensamrätt på handel med tobak och bör kunna
minska beroendet av Holland och öka sin egen handel. Vi har låtit
göra flera olika sorters tobak av de bästa bladen i klassen 7 till 8
gulden.
Companiet bör etableras i Göteborg för att slippa långsamma
transporter runt skären i Östersjön.
Vi
får inkomster från försäljning av tobak och frisländskt ylletyg plus
övriga varor för såväl inköp och försäljning.
Det kan vara farligt att ta fartyg till Holland med tanke på
att skeppen kan tas i beslag i hamnen eller av konvojer.
Rikskanslern frågade hur man skulle få företaget på fötter, vem som
skull driva det. Det är ont om tid och vi bör kontrollera att
tobaken är av god kvalitet.
Spierink menade att
tobaken skulle endast säljas på utvalda marknader.
(Överstruket i originalet)
Han (Spierinck?) menade att den som konfiskerar tobaken (Holland?)
skall inte få sälja den.
Om
vi ska få igåmg handeln, måste vi delta för att se vad som är fel
och vad som fungerar. En god man måste tillsättas för att driva
företaget.
Herr Claes Fleming menade att Kronan skulle bidra med 12.000 Rdr,
samt herrarna och skeppskompaniet med 36.000: 1) medlen skall
användas till kompaniets
skepp och dess färd, 2) det är önskvärt att Kronan deltar med
finasiellt stöd.
Rikskanslern framhöll:
1) summan måste bestämmas, 2) en kompetent ledning måste tillsättas,
3) en tidsplan göras upp.
Spierinck framhöll att om skeppet anlände i oktober så kunde de så
innan vintern.
1.
Ett förslag lades om
att de intresserade herrarna skulle bidra med 3.000 Rdr var. Det
beslöts att regeringen skulle vidtalas, att 36.000 Rdr skall
tillskjutas Kompaniet, varav Kronan skall bidra med 6.000,
skeppskompaniet med 18.000, samt de privata ägarna 3.000 var.
2.
Rörande adminstration.
Företaget skall etableras i Göteborg och en bokhållare anställas.
Det beslöts att Johan Beier
skulle representera Kronan i Kompaniet . Herr Spierinck
framförde att från Hollad kommer att hålla kontakt med Beier om
skeppslasterna, om tidsplanerna, milstolpar och hur målen uppfylls.
Han menade att man skulle ha ett fraktskepp som regelbundet gcik
till Holland.
Herr Claes Fleming ställde en fråga om pälshandeln, om inget lastats
av här, skulle lasten skickas till Holland?
Spierinck menade att man skulle sträva efter att föra hit
pälshandeln.
Instruktioner gavs till Nya Sverige inklusive Spierincks kommentarer.
Det beslöts att guvernören och skansen i Nya Sverige skulle bekostas
av tobaksskatten.
Det beslöts att Johan Berendts, Olof Stake, Ifvar Nilsson och Peter
Kruse skall beordras infinna sig i Göteborg om fyra veckor från dags
datum. Dessa duktiga karlar beviljas tillstånd att ta med sina
familjer till Nya Sverige.
”Den 13 Martij præsentibus R. Drotzen, R. Ammiralen, R. Cantzleren, R Skattmestaren Her C. B[onde], Her C. H[orn].
Taltes om dett nya Sweden. Om fålk att bringa dijt, att populera dett, 2. een god regent.
Si alla contribuera någre 1000 daler, på dett landet kan bliffva bebygdt.”
[Riksrådsmöte den 13 mars, 1639. Närvarande: Riksdrotsen, riksamiralen, rikskanslern, riksskattemästaren, Herrar C. Bonde och C. Horn.
Nya Sverige diskuterades. Behovet av en ökad befolkning i kolonin togs
upp samt frågan om en duktig guvernör. Vad beträffar kolonins ekonomi
föreslås att rådsmedlemmarna skall bidra med några tusen daler så att
det nya landet kan byggas upp.]
Den 13 julij för middagen voro tillstädes in
Senatu Rijkz-Cantzlern, Rijks-Skattmästaren, Her Claes Fleming, Her
Herman Wrangel.
Befaltes göra itt breeff till Johan Hindrichsson,
Ståthållaren i Götheborg, att efter Cronones skipp är är igen kommit
från Nova Suecia i Indien med behållin reesa, och H.K. Maij:tt ämnar en
vijdare fortsettia med samma handell till Indien, befaltes Ståthållaren
att vinleggia sig ther om att sammanlocka folk med hustror och barn,
boskap och hester och alt bod, them disponera att the och ville till
samme landzort sig begiffva.
[Riksrådsmöte förmiddagen den 13 juli. Närvarande:
Rikskanslern, Riksskattemästaren, Herrar Claes Fleming och Herman
Wrangel.
Beslöts att skicka ett brev till Landshövding Johan
Hindricksson i Göteborg. Emedan regeringen har för avsikt att fortsätta
handeln med Indien ges Landshövdingten i uppdrag att, när Kronans skepp
/Calmare Nyckel/ återkommit från Nya Sverige i Indien, starta en kampanj
för att locka familjer att med sina husdjur och övriga ägodelar emigrera
till detsamma.]
Den 21 juni voro in Senatu Rijkz-Drotzen, Rijks-Marsken, Rijkz-Cantzlern, Her Peder Baner, Her Åke Axelsson, Her Axel Baner, Her Jöns Kurk, Her Leonarth Thorstensson
Rijks-Marsken förfrågade sig hooss Regeringen,
hvad man skulle för straf låta gå öfver the soldater, som hafva
luppit ifrån sine compagnier.
Resolverades: 1. Att the soldater, som äre
legde och hafva rymbt, the skole uthan misericordia hängias; 2. Äre
någre ibland them, som ick alt för grofft hafva sig förhållit, the
skulle försändas till Nye Sverige uti Västindien.
Upplästes itt creditff för Secretario urbis
Rigensis Christopher Rigeman.
Resolverades att effter Her Carl Bonde
påminte genom sin skrifvelsse om then skada , som Finnarna tillfoga
skogarne med svedjande, ty skulle honom, Her Carl Bonde, befallas
att låta tända elden på theres säd och bränna then up, att således
förtaga them deres meedel och tvinga them in på landet.
[Riksrådsmöte 21 juni 1641. Närvarande:
Riksdrotsen, Riksmarsken, Rikskanslern, Herrar
Peder Banér, Åke
Axelsson, Axel Baner, Jöns Kurk, Lennart Torstensson.
Riksmarsken har ställt en fråga till regeringen
angående straff för desertörer från försvarsenheterna.
Beslut: 1. Värvade soldater som rymt skall utan
pardon hängas. 2. Undantag kan dock göras för soldater vars brott
bedöms som ringa, men dessa skall försändas till Nya Sverige i
Västindien.
Kreditiv för Christopher Rigeman, Sekreterare i
Riga, upplästes.
Herr Carl Bonde har inlämnat en skrivelse
angående skada som av finska skogsbönder tillfogats skogarna genom
svedjande. Rådet beslutar att Carl Bonde tillåts att bränna
böndernas säd i avsikt att ta ifrån dem deras vinning och tvinga dem
att flytta.]
Taltes om en Carl Olofsson benembt, som hadhe fallit uthur galgen och kommit sigh till igen.
Frågades om han hadhe stådt sitt straff eller skulle blifva
benådat.
R. Cantzleren mente neij, emädan straffet var ansedt på privationem
vitæ, och den inthet blef honom därmedh ifrån tagen. I fall som en
hadhe en annan dödat, så kan inthet gälla, att en så unginge hugget,
uthan vore något som elljest clementiæ dispositio vore uthi.
Her Herman Wrangel mente, man skulle sända honom till Novam Sueciam.
Her Pedher Baner mente, 1. han hafver bracht två om sijn välfärdh, 2. blifvit dömbd från lifvet och icke uthstodt hafver, det han inthet skall förskonas.
R. Drotzeten mente, emädan han inthet begongit något manslagh, det medh hans lif expieras borde, 2. hafver fallet uthur galgen, och sig illa krossat, sampt en månadh sedan är förfluten.
R. Cantzleren sadhe emädan han är en elak sälle, så gör man väl bådhe mot rempublicam och honom, att man honom straffar; kunde kanskee förordsaka mutination i landhet.
Her Claes Fleming mente, att han ob exemplum måtte straffas.
Her Pedher Baner sadhe, emädan han hafver rymbt fahnan och särdeles när de vore på togh, tyckte han, att han vore döden värd. 2. Hafver han läthit leija sigh, som syntes större straff värdt vara.
R. Drotzeten sadhe, han hafver 1. Setat ett åhr fengzligh. 2. Hafver han och fallit uthur galgen. 3. Befinnes han enom 7 åhr tjänt hafver, och af det intervallo kan dömas, att han hafver hållit sigh väl. Vore bäst man sökte ett annat medel, som i Italien medh sättiande på gallejor, och pro modo culpæ, mindre eller längre.
R. Marschalken sadhe: I Hollandh hegnas förr en mordenär än en tiuf;
sedan om deres sätt att straffa tiufnat.
[Det talades om en man kallad Carl Olofsson, som hängts men fallit ur galgen och kommit till sig igen. Frågan ställdes om han skulle anses ha genomgått sitt straff eller om han borde benådas.
Rikskanslern sade nej emedan straffet avsåg det egna livet och detta inte tagits ifrån honom.
När någon har dödat någon annan kan det inte gälla att man så undgår dödshugget utan att det i övrigt finns några förmildrande omständigheter.
Herman Wrangel ansåg att man skulle skicka honom till Nya Sverige.
Pedher Banér menade att ingen förskoning skall visas, eftersom han
berövat två deras välfärd, blivit dömd till döden och inte genomgått
straffet.
Riksdrotsen framhöll att eftersom han inte dräpt någon borde sonas
med hans liv, och för det andra fallit ur galgen och skadat sig illa,
och att det gått en månad.
Rikskanslern sade, att eftersom han är en elak sälle, så gör man väl både mot staten och honom genom att straffa honom. Annars kunde det uppstå oro i landet.
Claes Fleming menade att han skulle straffas för att statuera ett exempel.
Pedher Banér sade att han tyckte att han var värd döden eftersom han rymt fanan, särskilt när de var på marsch. För det andra har han låtit leja sig, vilket tycks vara värt ett större straff.
Riksdrotsen påpekade att han: 1. suttit ett år i fängelse. 2. fallit ur galgen. 3. har tjänat 7 år i kronans tjänst under vilken tid han inte har begått något brott. Det bästa vore om man kunde finna något annat straff t.ex. som i Italien där man kan dömas till att bli galärslav under kortare eller längre tid beroende på brottets allvar.
Riksmarsalken nämde att i Holland hängs en mördare förr än en tjuv,
och berättade vidare om holländsk rättspraxis för tjuvnad.]
[Här följer en längre diskussion om andra
ärenden som tillsättningar av tjänstemän, men sedan återkommer rådet
till Carl Olofsson.]
Taltes än vidare om Carl Olofsson.
R. Drotzeten biföll R. Cantzlerens project att låtha föhra honom hijt och sedhan medh ett skepp, medh förbodh och lifsstraff om han igen kommer.
R. Cantzleren sadhe det värste är, att han medh honore inthet kan sigh födha, uthan måtte gripa till skalkestycker, och då är allom till skadha. Uthur dette landet kan sig inthet holla.
Her Claes Fleming påminte, att Landshöfdingerne skulle straffa notorie malefacta. Såsom en barnemörderska i Vämbdöön.
R. Drotzeten sadhe sigh vela påminna Her Thure Oxenstierna därom.
Resolverades att Olof Carlsson (c.: Carl Olofsson) skulle
förvijses af landet under det skeen att han fallit uthur galgen, och
tillskrifvas sedan andre Landshöfdinger, att hvar han efter föresatt
termin theer sigh, det lätha taga honom lifvet af, och han då icke
skall vara voldfrij.
[Talades vidare om Carl Olofsson.
Riksdrotsen stödde rikskanslerns förslag att låta hämta honom och skicka iväg honom med ett skepp. Han förbjudes att återvända i vilket fall hans straff skall bli döden.
Rikskanslern framhöll att det blir svårt för honom att föda sig ärligt. Sannolikt måste han återgå till brottslig verksamhet vilket är till skada för det allmänna.Han kommer att få svårt att hålla sig utomlands.
Herr Claes Fleming påminde riksrådet om att landshövdingarna skall straffa notoriska brottslingar, såsom barnamörderskan på Värmdö.
Riksdrotsen sade sig vilja påminna Ture Oxenstierna om det.
Det beslöts att Olof Carlsson (rättat till Carl Olofsson) skulle
utvisas ur landet på grund av att han fallit ur galgen, samt att
tillskriva samtliga landshövdingar att i fall han efter den bestämda
terminen synes skall de taga livet av honom, och han skall ej vara
fri från våld.]
Redaktörens kommentar: Hur det
gick för Carl Olofsson vet vi ej. Vi kan inte hitta någon Carl
Olofsson eller Olof Carlsson i några passagerarlistor eller andra
listor över befolkningen i Nya Sverige. Dock hade Sverige vid det
laget endast en koloni, Nya Sverige, och han bör ha skickats dit om
han nu någonsin kom iväg. Han bör då ha varit med ombord på
Svanen eller Fama som avgick från Göteborg 1 november 1643.
Expeditionens ledare var Johan Printz.
Her Claes Flemming brachte an, hur medh
skepen uthaf Nova Suecia skall blifva hullit, emedan skepen inthet
kunna förmå af sigh sielfve att holla sig, där icke Chronan
participiera(r) döruthi. Periculum är in mora, så frampt de i detta
åhret skola hinda dith. Förmentes om Chronan skulle ennu hielpa ett
skipp därtill. Förmente att det ene skulle köpas. Därigenom 1. ökas
handeln, 2. öfvas folket i seglatzet. Mente att man skulle sända
någre skep till Portugal.
R. Cantzleren mente, emedan
Öfverst-Lieutenant
Printz hafver tagit sigh uppå att resa till Novam Sueciam, att göra
honom flijt och han måtte hafva ett öga på beneficia, att han 1.
giordes till adelsman, 2. gofves några gårdar. Recenserade så
malefacta.
R. Cantzleren kom att repetera att erväckia
1. handelen, 2. affectionen, 3. att hielpa honom undsatte honom på
betalning och alle evenements ett skepp, dels medh järn, dels medh
metallstycker sampt een parti harnesk, tagandes därföre vahrur och
icke strengia demi.
Föreslogs Draken eller Leoparden och Engelen
sampt till Ammiral Åke Ulfsparre.
[Herr Claes Fleming tog upp vad man skulle göra
med Nya Sverigefartygen, eftersom fartygen inte klarar sitt
underhåll med mindre än att Kronan går in med medel. Det farliga med
dröjsmål är fartygen inte skall hinna dit under detta år. Han
ansåg att Kronan skulle gå in med medel för ett fartyg samt inköpa
ytterligare ett fartyg. Därigenom skulle 1) handeln ökas, 2)
besättningar utbildas. Han ansåg även att några fartyg skulle
skickas till Portugal.
Rikskanslern menade att eftersom överstelöjtnat
Printz har åtagit sig att resa till Nya Sverige, samt för att göra
honom flitig med och ha ett öga på belöningar: 1) göra honom till
adelsman, 2) ge honom några gårdar. Han gick så igenom problematiska
omständigheter.
Rikskanslern repeterade att han skulle utveckla
1) handeln, 2) goda förbindelser, samt att 3) hjälpa honom med alla
kostnader för skepp och last, dels med järn, dels med kanoner samt
ett parti harnesk. Som ersättning skall tagas varor och icke ta bort
dem.
Föreslogs (skeppen) Draken eller Leoparden och Ängeln.
Åke Ulfsparre föreslogs till amiral.]
Redaktörens kommentar:
Det är svårt att hålla reda på vad som exakt åsyftas. Printz seglade
med den femte expeditionen med fartygen Svanen och Fama. Se under
knappen Expeditionerna
Her Claes Flemming bringar an om compagniet
Novam Sueciam. Mente att efter Chronans bästa intresserar däruthi,
att hon och hielper till, det hölts skäligit, effter privati i icke
kunna där medh uthärda.
[Herr Claes Fleming tar upp frågan om Nya
Sverigekompaniet. Han menade att eftersom projektet är av stort
intresse för Kronans så bör hon också hjälpa till. Detta ansågs
skäligt eftersom privatpersoner inte kan orka med det.
Her Claes Flemming talte sedan om seglatzens
fortsättiande till Novam Sueciam.
Brachtes så fram Printzens förslagh om
tillståndet därbårthpth.
R. Cantzeleren kom att tala om nyttan och om
omkostnaden på den orthen.
Her Claes Flemming sadhe, att deres accijs
skulle privat interesset medh tidhen ergälla, det andre etc.; 2. ett
Chronones skep.
Politie därsammestädes måtte och skötas af en
som regerar justitien, räckningar, commercien.
R. Cantzeleren menade man skulle see, huru
Engeländerne och Holländerne göra, att vij där efter kunne fatta
staten öch förbättra vårth.
Om man skulle taga än ett Chronans skipp och
folck.
Skulle författa puncter, och de sedan
öfversees.
Resolverades: Printzens privata skulle man
moderera: 1. adelskapet kan fuller tillåthas, 2. gårdarne 6 gårdar,
5 under sätesgården.
[Herr Claes Fleming talade sedan om seglationens
fortsättande till Nya Sverige.
Man tog så fram Johan Printz förslag rörande
tillståndet därborta.
Rikskanslern talade om nytta och om kostnader
kostnaderna för Nya Sverige.
Herr Claes Fleming sade att med tiden skulle
deras skatter betalas av privata intressen, därtill kom ett av
Kronans skepp.
Administrationen i Nya Sverige måste också skötas
av en (guvernör) som bestämmer om lag och ordning, ekonomi och
handel.
Rikskanslern menade att man skulle ta reda på hur
engelsmän och holländare gör. Därefter kan vi bestämma
organisationen och förbättra vår med det som förebild.
Frågan om ytterligare ett av Kronans fartyg med
besättning skulle ställas till förfogande diskuterades.
Det beslöts att sätta upp punkter som sedan kunde
diskuteras.
Det beslöts att Printz personliga förhållanden
skulle ändras: 1) adelskapet kan väl tillåtas[1],
2) han tilldelas sex gårdar, varav fem lyder under sätesgården. ]
__________________________________________
[1] Det var kungen, inte riksrådet som adlade. Men eftersom kungen var död och arvtagaren princessan Christina omyndig tillföll detta förmyndarregeringen, dvs. de högsta riksråden.
13 mars, 1639 - Riksråden uppmanas att investera i Nya Sverige
13 juli 1640 - Landshöving Hindricksson befalles att skaffa fram nybyggare
21 juni, 1641 - Desertörer skall hängas eller skickas till Nya Sverige
22 mars, 1642 - Föll ur galgen - benådas men utvisas
28 april 1642 - Skepp till Portugal och Nya Sverige
11 juni 1642 - Skäligt med Kronans hjälp
22 juni, 1642 - Printz adlas och får sex gårdar
I protokollen från riksrådens möten finns många små inslag om Nya Sverige. Läsningen kan vara lite lurig. Språket förändras en hel del över fyra sekel, men dessutom så var grammatik och stavning på 1600-talet mer eller mindre godtycklig. Utländska ord och latin blandades fritt med svenskan, och meningarna var sällan fullständiga. Vi börjar här en serie av fritt valda utdrag.
Texterna
börjar med avskrift av protokollen. Efteråt följer en fri översättning
till hur det skulle kunna låta på dagens svenska.
Källa: Handlingar rörande Sveriges historia.
Svenska riksrådets protokoll (flera volymer).
Utgivna av Riksarkivet.