Nya Sverige i Nordamerika

En stormakts äventyr på 1600-talet

Redaktör, webbmaster: Leif Lundquist
Comreco AB. Tel: 08-541 754 05
www.comreco.se

 






Kalmar Nyckel av Carl Milles


                               

 

Familjeföretaget Sverige

1600-talets Sverige var nästan ett familjeföretag där släktskap, kontakter och maktutövning går i varandra. Det här syns mycket tydligt i Riksrådet där de fem högsta ämbetsmännen (och regenten) var  nära besläktade och kring dessa vävdes ett yttre nät av Sveriges adelsfamiljer där man ofta knöt ihop familjerna via äktenskap.  

  • Rikskanslern,  Axel Oxenstierna, chef för Kansliet, ledde regeringen och var även ansvarig för relationerna med utlandet.
  • Riksdrotsen, Gabriel Gustavsson Oxenstierna , bror till Axel, var chef för Hovrätten och ansvarig för rättsväsendet.
  • Riksskattemästaren,  Gabriel Bengtsson Oxenstierna, kusin till Axel, var chef för Räknekammaren ansvarig för rikets finanser.
  • Riksamiralen, Carl Carlsson Gyllenhielm, halvbror till avlidne Gustav II Adolf, var chef för Amiralitetet. (Riksamiralens närmaste man var Clas Fleming.)
  • Riksmarsken, Jakob De la Gardie, var chef för Krigskollegiet. Gift med Ebba Brahe, Gustav II Adolfs ungdomsförälskelse.

Persongalleri - övriga

  • C. Bonde var förmodligen Carl Bonde (1581-1652), riksråd och landshövding i Örebro län.
  • C. Horn skulle kunna vara Klas Kristersson Horn af Åminne (1587-1651), riksråd.
  • Claes Fleming
  • Herman Wrangel (1587 – 1643): Fältmarsalk, riksråd, vice generalguvernör  över Preussen (1632), generalguvernör över Livland (1643). Första ledet i den svenska grenen av den estnisk-tyska adelsätten.
  • Peder Banér (1588 – 1644): Rikskansliråd som ledde kansliet under Axel Oxenstiernas långa vistelser i Tyskland.
  • Åke Axelsson Natt och Dag (1594 – 1655): Medlem av Sveriges äldsta adelsätt. Riksråd, uppförde Åkeshovs slott, gift med Elsa Oxenstierna, Axels syster.
  • Axel Banér (1594 – 1642): Riksråd, bror till Peder.
  • Jöns Kurk (1590 – 1652): Friherre från Åbo, riksråd, lagman.
  • Lennart Torstensson (1603 – 1651): Riksråd, fältmarsalk, framgångsrik fältherre under 30-åriga kriget, generalguvernör av Pommern.
  • Ture Oxenstierna (1614 – 1669): Landshövding över Stockholm och Uppsala,brorson till Axel Oxenstierna.
  • Johan Björnsson Printz (1592-1663). Guvernör i Nya Sverige 1642-1653. Landshövding i Jönköpings län, 1658.
  • Åke Ulfsparre (1597-1657): Amiral, landshövding i Kronobergs län 1645. Riksråd 1648.
  • Erick Rynning (1592-1654): Riksråd, amiral och befälhavare över flottan. 1632 ståthållare över Älvsborgs län. Övertog ledningen av stora flottan efter Claes Flemings död, 1644.
  • Johan Beier, Sekreterare/skattmästare I det omorganiserade Nya Sverigekompaniet, 1642. Organiserade postväsendet I Sverige och blev Postverkets första Generalpostmästare.

21 juli, 1642 - Sjöfart till Nya Sverige och Portugal

Om farthen åth Nya Svergie och Portugall.

Her Claes Flemming mente, att skeppenskulle härefter arrivera till Götheborgh att vara så myckyt närmare till segels och låtha det medh små farhkoster det godzet, som de föhra, till Stockholm föhras; sade att godzet vara, som dith föras skulle, frijs, knifvar, yxor; därföre få vij skinn, tobak.

Mente proufiten skulle väl blifva af tobac; först Chronan får accis; 2. intressenterne proufit; 3. våre vahrur och deres vij få igenom;  4. är gott att maintenera landet och hamnen;  5. behöfver man där inthet att föda dem, efter landet föder dem;  6. man kan inthet öfvergifvat, efter man måtte äntå hempta folket dädan.

Begärte till compangnies skepet än ett annat, det Chronan köpa ville och sedan att löpa till Portugall att taga hvadh gods Chronan vill befalla.

Resolverades att de 2 skepen skulle på Chronones umkostnat dijthresa.

Begär Her Claes Flemming,att en ordre gå till Ammiralitetet, att skepen uthrustas och löpa till Götheborg att taga Printzen in. Det och fans gott.

Sedan frågade Her Claes Flemming,  hvad skep man skulle sända till Portugall, och om man inthet skulle göra Konungen i Portugall något assistenz af skepp och ammunition; uprepade så nyttan däraf, som R. Cantzeleren tillförende uprepat hafver; mente Göteborgh och Draken; mente att endera af dem kunde säljas.

Frågade hvadh skulle sändas till Portugall, si master, bräder, tiära eller järnstycken.

R. Marschen mente, om någre gjorde handel af järnloo sâ vore een proufitabel handel.

R. Cantzleren uprepade så, att man väl ville skänckia Kongen i Portugall 1000 musqueter och 1000 harnesk. Skepet kunde han per terminer betala; skulle göra oss reputation, affection och hielpa honom mycket hoc rerum articulo.

Frâgade Her Claes Flemming, huru Spiring skulle komma hädan. Mente om befallning gofves till Her Erick Rynning, att han läther Kattan löpa till Götheborgh, där Spiringen till siös skall stiga.

Det och blef gott funnit.

[Om trafiken på Nya Sverige och Portugal.

Herr Claes Fleming menade att i fortsättningen skulle skeppen angöra Göteborg för att få en kortare segling . Det medhavda godset kommer föras till Stockholm med små farkoster. Det gods som skulle föras dit (till Nya Sverige) sades vara  frisländskt ylletyg, knivar, yxor. I utbytefår vi skinn och tobak.

Han menade att vinsten skulle bli god från tobak: 1) Kronan får skatteintäkter, 2) intressenterna får utdelning, 3) vi får över våra och deras (holländarnas ?) varor, 4) det är bra att landet och hamnen därborta underhålls, 5)inga livsmedel behöver transporteras dit eftersom landet ger tillräckligt med föda  6)  man kan inte överge projektet eftersom man ändå måste hämta hem folket.

Begärde ännu ett skepp till kompaniet, vilket Kronan borde köpa för att sedan gå till Portugal för att ta det gods som Kronan bestämmer.

Beslöts att de två skeppen skulle resa dit på Kronans bekostnad.

Hemställer  herr  Claes Fleming att en order skall sändas till Amiralitetet om att skeppen utrustas och går till Göteborg för att ta ombord Johan Printz.

Sedan frågade herr Claes Fleming vilket skepp som man skulle sända till Portugal, och om man inte skulle ge  konungen  i Portugal någon assistans med skepp och ammunition. Han upprepade sedan nyttan med det så som rikskanslern tidigare har upprepat. Han nämnde Göteborgh och Draken, och menade att ett  av dessa kunde säljas.

 Det frågades vad som skulle sändas till Portugal: om master, bräder, tjära eller kanoner ?

Riksmarsken menade att om några  ville handla med kanonkulor så skulle det vara en lönsam handel.

Rikskanslern upprepade så att man ville skänka kungen i  Portugal 1000 musköter och 1000 harnesk. Skeppet skulle han kunna betala i terminer. Detta skulle ge oss ett gott rykte, ett gott förhållande samt som framhållits  hjälpa honom mycket .

Herr Claes Fleming frågade hur Pieter Spierinck skall komma iväg. Han föreslog att befallning skulle ges till herr Erick Rynning han låter Kattan anlöpa Göteborg där Spirerink skall gå till sjöss.

Vilket också blev beslutat.

Redaktörens kommentarer: Johan Printz expedition avgick i november 1642 och bestod av fartygen Svanen och Fama. Vad som hände med Portugalfartygen är okänt för mig. Fartyget Kattan var i dåligt skick , men reparerades för att 1649 avgå på den nionde expeditionen till Nya Sverige. Kattan förliste under utfärden i Västindien.

27 juli 1642 - Investeringar i Nya Sverigekompaniet

Den 27 Julij efter middagen kumme tillstädes nedre i Räckne-Cammaren participanterne i Vestindiske compagnie, Rix-Cantzleren, R. Skattmestaren, Her Claes Flemming, Her Petter Spiring.

Och blef dâ discourrerat, pâ hvadh sätt handelen och seglazet medh proufit fortsättias skulle.

Taltes 1. om det, som förr hafver varit hinderligit.

Nu är först, att de skepen, som nu liggia färdige, ju förre ju heller affärdas, att de skulle dem lätha gâ ifrân Götheborgh den sidste Augusti; eljest gâ vij emot strömen. Eljest vore att beställa i Hollandh ett skep, som lupe öfver medh gargasun. 3. Måtte där väl tobac planteras, efter Engelandh och Hollandh hafve medh profiterat; sedan efter compagniet hafver det privilegium att handla medh tobac allena, och skole dem göra ringa i Hollandh och kunna stegra här medh det vij lätha göra âthskillige sorter af tobac, det man dâ af det bästa kunde komma i 7 eller 8 gylden, när man valde bladh.

I Götheborgh att uprätta compagniet, vore gott, att man inthet längre släpar sigh omkring i skären och Östersiön.

Vij hafve medel af tobacs säljande och medh frijs säljande, sä väl medh det vij köpa som selja.

1 Hollandh är fahrligit att taga skepp efter för än dit skep kommer och dädan uthur hampnen. Nu medh convoyer.

R. Cantzleren frâgade, hur u man skulle det sättia pâ visse fötter, hvem det drifva skulle. Vij hafva ingen tidh; sedan och att see pâ tobacet, om det är gott.

[Spiring mente man skulle sättia tobacet att selja i visse hender.] (Överstruket i originalet)

Mente att den, som skall confisquera tobacet, skall inthet säljat.

Vij måtte om vij skole sättia handelen pâ en viss foot, sä mâtte vij göra participation, see hvadh fehlar och hvadh öfver är. Skulle en godh man [sättas] därtill, som förestode väsendet.

Her Claes Flemming mente Chronan skulle gifva 12,000 Rrt, och så myckyt herrarne, och skepscompagniet 36,000.

Att de mâ bruka till sâdan fahrt compagnieskep.

Att det vore nyttigt, att Chronan participerar.

 R. Cantzleren: Först måtte vara suman därtill.

2. Administrationen: Att det folck, som dith gâr, vet hvadh de skole göra, och en som så här som där vore.

3. Om tiden att anstella navigationen, när de skulle resa dit. Spiring mente, om de komma in Octobri, sä kunna de såå.

1. Till det första mentes, att interesserande herrarne skulle hvar sä myckyt förskiutha, att hvar giorde 3,000 Rdr.

Resolutio: Skall talas medh Regeringen, att hele compagniet skall sittia pâ 36,000, däraf Chronan 6,000, skepscompagniet 18,000, sedan 3,000 hvar, och sedan herideter efter det de sättia in.

2. Administrationen. Cammaren skall vara i Götheborgh, dâr mätte och vara en bokhollare.

Mentes Beyer skulle medh compagnie correspondera.

Her Spiring mente, om en vore i Hollandh, som corresponderade medh Beyer om gargazun, huru det gâr och om det ar fârdigt.

Mente man skulle stadigt hafva ett skep, som lupe uthur Hollandh i tidh medh gargazun.

Her Claes Flemming frâgade, huru man skulle sigh förholla medh pelterijt, efter det inthet ginge af här, om det skulle föhras till Nederlandh.

Spiring mente heller man mätte draga handelen hith.

Uplas däruppâ instructionen af Nova Suecia, medh Spirings advertissements därpâ.

Gouberneuren och skantzen in Nova Suecia, mentes att de skulle erhollas af tobaksaccijsen.

Till Johan Berendts, Olof Stake, Ifvar Nilsson, Peter Kruse, ifrân dette dato 4 vekor till Götheborgh, gott folck, mâge tags sine familier medh sigh.

[Den 27 juli träffades ägarna till Västindiska Kompaniet, Rikskanslern, Riksskattemästaren, Herr Claes Fleming, Herr Peter Spiring, på eftermiddagen i Räckne-Cammaren.  Planer och förutsättningar för fortsatta vinstgivande seglingar och handel avhandlades.

Först diskuterades de problem som fram till nu hindrat utvecklingen.

1) Fartygen som nu är färdiga bör avgå snarast. De bör avgå från Göteborg för utgången av Augusti, annars kommer de att gå emot strömmarna. 2) Ett annat alternativ är att beställa ett fartyg i Holland som kan överföra skeppslaster. 3) Eftersom England och Holland visar vinst i sin tobakshandel, bör tobak planteras i Nya Sverige. Kompaniet har ensamrätt på handel med tobak och bör kunna minska beroendet av Holland och öka sin egen handel. Vi har låtit göra flera olika sorters tobak av de bästa bladen i klassen 7 till 8 gulden.

Companiet bör etableras i Göteborg för att slippa långsamma transporter runt skären i Östersjön.

Vi får inkomster från försäljning av tobak och frisländskt ylletyg plus övriga varor för såväl inköp och försäljning.

Det kan vara farligt att ta fartyg till Holland med tanke på  att skeppen kan tas i beslag i hamnen eller av konvojer.

Rikskanslern frågade hur man skulle få företaget på fötter, vem som skull driva det. Det är ont om tid och vi bör kontrollera att tobaken är av god kvalitet.

Spierink menade att tobaken skulle endast säljas på utvalda marknader. (Överstruket i originalet)

Han (Spierinck?) menade att den som konfiskerar tobaken (Holland?) skall inte få sälja den.

Om vi ska få igåmg handeln, måste vi delta för att se vad som är fel och vad som fungerar. En god man måste tillsättas för att driva företaget.

Herr Claes Fleming menade att Kronan skulle bidra med 12.000 Rdr, samt herrarna och skeppskompaniet med 36.000: 1) medlen skall användas till kompaniets  skepp och dess färd, 2) det är önskvärt att Kronan deltar med finasiellt stöd.

Rikskanslern framhöll:  1) summan måste bestämmas, 2) en kompetent ledning måste tillsättas, 3) en tidsplan göras upp.

Spierinck framhöll att om skeppet anlände i oktober så kunde de så innan vintern.

1.       Ett förslag lades om att de intresserade herrarna skulle bidra med 3.000 Rdr var. Det beslöts att regeringen skulle vidtalas, att 36.000 Rdr skall tillskjutas Kompaniet, varav Kronan skall bidra med 6.000, skeppskompaniet med 18.000, samt de privata ägarna 3.000 var.

2.       Rörande adminstration. Företaget skall etableras i Göteborg och en bokhållare anställas.

Det beslöts att Johan Beier  skulle representera Kronan i Kompaniet . Herr Spierinck framförde att från Hollad kommer att hålla kontakt med Beier om skeppslasterna, om tidsplanerna, milstolpar och hur målen uppfylls. Han menade att man skulle ha ett fraktskepp som regelbundet gcik till Holland.

Herr Claes Fleming ställde en fråga om pälshandeln, om inget lastats av här, skulle lasten skickas till Holland?

Spierinck menade att man skulle sträva efter att föra hit pälshandeln.

Instruktioner gavs till Nya Sverige inklusive Spierincks kommentarer.

Det beslöts att guvernören och skansen i Nya Sverige skulle bekostas av tobaksskatten.

Det beslöts att Johan Berendts, Olof Stake, Ifvar Nilsson och Peter Kruse skall beordras infinna sig i Göteborg om fyra veckor från dags datum. Dessa duktiga karlar beviljas tillstånd att ta med sina familjer till Nya Sverige.] 

13 mars, 1639 - Riksråden investerar

”Den 13 Martij præsentibus R. Drotzen, R. Ammiralen, R. Cantzleren, R Skattmestaren Her C. B[onde], Her C. H[orn].

Taltes om dett nya Sweden. Om fålk att bringa dijt, att populera dett, 2. een god regent.

Si alla contribuera någre 1000 daler, på dett landet kan bliffva bebygdt.”

[Riksrådsmöte den 13 mars, 1639. Närvarande: Riksdrotsen, riksamiralen, rikskanslern, riksskattemästaren, Herrar C. Bonde och  C. Horn.

Nya Sverige diskuterades. Behovet av en ökad befolkning i kolonin togs upp samt frågan om en duktig guvernör. Vad beträffar kolonins ekonomi föreslås att rådsmedlemmarna skall bidra med några tusen daler så att  det nya landet kan byggas upp.]

13 juli 1640 - Landshövding befalles rekrytera

Den 13 julij för middagen voro tillstädes in Senatu Rijkz-Cantzlern, Rijks-Skattmästaren, Her Claes Fleming, Her Herman Wrangel.

Befaltes göra itt breeff till Johan Hindrichsson, Ståthållaren i Götheborg, att efter Cronones skipp är är igen kommit från Nova Suecia i Indien med behållin reesa, och H.K. Maij:tt ämnar en vijdare fortsettia med samma handell till Indien, befaltes Ståthållaren att vinleggia sig ther om att sammanlocka folk med hustror och barn, boskap och hester och alt bod, them disponera att the och ville till samme landzort sig begiffva.

[Riksrådsmöte förmiddagen den 13 juli. Närvarande: Rikskanslern, Riksskattemästaren, Herrar Claes Fleming och Herman Wrangel.

Beslöts att skicka ett brev till Landshövding Johan Hindricksson i Göteborg. Emedan regeringen har för avsikt att fortsätta handeln med Indien ges Landshövdingten i uppdrag att, när Kronans skepp /Calmare Nyckel/ återkommit från Nya Sverige i Indien, starta en kampanj för att locka familjer att med sina husdjur och övriga ägodelar emigrera till detsamma.]

21 juni 1641 - Desertörer utvisas eller hängs

Den 21 juni voro in Senatu Rijkz-Drotzen, Rijks-Marsken, Rijkz-Cantzlern, Her Peder Baner, Her Åke Axelsson, Her Axel Baner, Her Jöns Kurk, Her Leonarth Thorstensson

Rijks-Marsken förfrågade sig hooss Regeringen, hvad man skulle för straf låta gå öfver the soldater, som hafva luppit ifrån sine compagnier.

Resolverades: 1. Att the soldater, som äre legde och hafva rymbt, the skole uthan misericordia hängias; 2. Äre någre ibland them, som ick alt för grofft hafva sig förhållit, the skulle försändas till Nye Sverige uti Västindien.

Upplästes itt creditff för Secretario urbis Rigensis Christopher Rigeman.

Resolverades att effter Her Carl Bonde påminte genom sin skrifvelsse om then skada , som Finnarna tillfoga skogarne med svedjande, ty skulle honom, Her Carl Bonde, befallas att låta tända elden på theres säd och bränna then up, att således förtaga them deres meedel och tvinga them in på landet.

[Riksrådsmöte 21 juni 1641. Närvarande: Riksdrotsen, Riksmarsken, Rikskanslern,  Herrar Peder Banér, Åke Axelsson, Axel Baner, Jöns Kurk, Lennart Torstensson.

Riksmarsken har ställt en fråga till regeringen angående straff för desertörer från försvarsenheterna.

Beslut: 1. Värvade soldater som rymt skall utan pardon hängas. 2. Undantag kan dock göras för soldater vars brott bedöms som ringa, men dessa skall försändas till Nya Sverige i Västindien.

Kreditiv för Christopher Rigeman, Sekreterare i Riga, upplästes.

Herr Carl Bonde har inlämnat en skrivelse angående skada som av finska skogsbönder tillfogats skogarna genom svedjande. Rådet beslutar att Carl Bonde tillåts att bränna böndernas säd i avsikt att ta ifrån dem deras vinning och tvinga dem att flytta.]

22 mars 1642 - Föll ur galgen, benådas men utvisas

Taltes om en Carl Olofsson benembt, som hadhe fallit uthur galgen och kommit  sigh till igen.

Frågades om han hadhe stådt sitt straff eller skulle blifva benådat.
R. Cantzleren mente neij, emädan straffet var ansedt på privationem vitæ, och den inthet blef honom därmedh ifrån tagen. I fall som en hadhe en annan dödat, så kan inthet gälla, att en så unginge hugget, uthan vore något som elljest clementiæ dispositio vore uthi.

Her Herman Wrangel mente, man skulle sända honom till Novam Sueciam.

Her Pedher Baner mente, 1. han hafver bracht två om sijn välfärdh, 2. blifvit dömbd från lifvet och icke uthstodt hafver, det han inthet skall förskonas.

R. Drotzeten mente, emädan han inthet begongit något manslagh, det medh hans lif expieras borde, 2. hafver fallet uthur galgen, och sig illa krossat, sampt en månadh sedan är förfluten.

R. Cantzleren sadhe emädan han är en elak sälle, så gör man väl bådhe mot rempublicam och honom, att man honom straffar; kunde kanskee förordsaka mutination i landhet.

Her Claes Fleming mente, att han ob exemplum måtte straffas.

Her Pedher Baner sadhe, emädan han hafver rymbt fahnan och särdeles när de vore på togh, tyckte han, att han vore döden värd. 2. Hafver han läthit leija sigh, som syntes större straff värdt vara.

R. Drotzeten sadhe, han hafver 1. Setat ett åhr fengzligh. 2. Hafver han och fallit uthur galgen. 3. Befinnes han enom 7 åhr tjänt hafver, och af det intervallo kan dömas, att han hafver hållit sigh väl. Vore bäst man sökte ett annat medel, som i Italien medh sättiande på gallejor, och pro modo culpæ, mindre eller längre.

R. Marschalken sadhe: I Hollandh hegnas förr en mordenär än en tiuf; sedan om deres sätt att straffa tiufnat.

[Det talades om en man kallad Carl Olofsson, som hängts men fallit ur galgen och kommit till sig igen. Frågan ställdes om han skulle anses ha genomgått sitt straff eller om han borde benådas.

Rikskanslern sade nej emedan straffet avsåg det egna livet och detta inte tagits ifrån honom.

När någon har dödat någon annan kan det inte gälla att man så undgår dödshugget utan att det i övrigt finns några förmildrande omständigheter.

Herman Wrangel ansåg att man skulle skicka honom till Nya Sverige.

Pedher Banér menade att ingen förskoning skall visas, eftersom han berövat två deras välfärd, blivit dömd till döden och inte genomgått straffet.
Riksdrotsen framhöll att eftersom han inte dräpt någon borde sonas med hans liv, och för det andra fallit ur galgen och skadat sig illa, och att det gått en månad.

Rikskanslern sade, att eftersom han är en elak sälle, så gör man väl både mot staten och honom genom att straffa honom. Annars kunde det uppstå oro i landet.

Claes Fleming menade att han skulle straffas för att statuera ett exempel.

Pedher Banér sade att han tyckte att han var värd döden eftersom han rymt fanan, särskilt när de var på marsch. För det andra har han låtit leja sig, vilket tycks vara värt ett större straff.

Riksdrotsen påpekade att  han: 1. suttit ett år i fängelse. 2. fallit ur galgen. 3. har tjänat 7 år i kronans tjänst under vilken tid han inte har begått något brott. Det bästa vore om man kunde finna något annat straff t.ex. som i Italien där man kan dömas till att bli galärslav under kortare eller längre tid beroende på brottets allvar.  

Riksmarsalken nämde att i Holland hängs en mördare förr än en tjuv, och berättade vidare om holländsk rättspraxis för tjuvnad.]

[Här följer en längre diskussion om andra ärenden som tillsättningar av tjänstemän, men sedan återkommer rådet till Carl Olofsson.]

Taltes än vidare om Carl Olofsson.

R. Drotzeten biföll R. Cantzlerens project att låtha föhra honom hijt och sedhan medh ett skepp, medh förbodh och lifsstraff om han igen kommer.

R. Cantzleren sadhe det värste är, att han medh honore inthet kan sigh födha, uthan måtte gripa till skalkestycker, och då är allom till skadha. Uthur dette landet kan sig inthet holla.

Her Claes Fleming påminte, att Landshöfdingerne skulle straffa notorie malefacta. Såsom en barnemörderska i Vämbdöön.

R. Drotzeten sadhe sigh vela påminna Her Thure Oxenstierna därom.

Resolverades att Olof Carlsson (c.: Carl Olofsson) skulle förvijses af landet under det skeen att han fallit uthur galgen, och tillskrifvas sedan andre Landshöfdinger, att hvar han efter föresatt termin theer sigh, det lätha taga honom lifvet af, och han då icke skall vara voldfrij.

[Talades vidare om Carl Olofsson.

Riksdrotsen stödde rikskanslerns förslag att låta hämta honom och skicka iväg honom med ett skepp. Han förbjudes att återvända i vilket fall hans straff skall bli döden.

Rikskanslern framhöll att det blir svårt för honom att föda sig ärligt. Sannolikt måste han återgå till brottslig verksamhet vilket är till skada för det allmänna.Han kommer att få svårt att hålla sig utomlands.

Herr Claes Fleming påminde riksrådet om att landshövdingarna skall straffa notoriska brottslingar, såsom barnamörderskan på Värmdö.

Riksdrotsen sade sig vilja påminna Ture Oxenstierna om det.

Det beslöts att Olof Carlsson (rättat till Carl Olofsson) skulle utvisas ur landet på grund av att han fallit ur galgen, samt att tillskriva samtliga landshövdingar att i fall han efter den bestämda terminen synes skall de taga livet av honom, och han skall ej vara fri från våld.] 

Redaktörens kommentar: Hur det gick för Carl Olofsson vet vi ej. Vi kan inte hitta någon Carl Olofsson eller Olof Carlsson i några passagerarlistor eller andra listor över befolkningen i Nya Sverige. Dock hade Sverige vid det laget endast en koloni, Nya Sverige, och han bör ha skickats dit om han nu någonsin kom iväg. Han bör då ha varit med ombord på Svanen eller Fama som avgick från Göteborg 1 november 1643. Expeditionens ledare var Johan Printz.

28  april, 1642 - Skepp till Portugal och Nya Sverige

Her Claes  Flemming brachte an, hur medh skepen uthaf Nova Suecia skall blifva hullit, emedan skepen inthet kunna förmå af sigh sielfve att holla sig, där icke Chronan participiera(r) döruthi. Periculum är in mora, så frampt de i detta åhret skola hinda dith. Förmentes om Chronan skulle ennu hielpa ett skipp därtill. Förmente att det ene skulle köpas. Därigenom 1. ökas handeln, 2. öfvas folket i seglatzet. Mente att man skulle sända någre skep till Portugal.

R. Cantzleren mente, emedan Öfverst-Lieutenant Printz hafver tagit sigh uppå att resa till Novam Sueciam, att göra honom flijt och han måtte hafva ett öga på beneficia, att han 1. giordes till adelsman, 2. gofves några gårdar. Recenserade så malefacta.

R. Cantzleren kom att repetera att erväckia 1. handelen, 2. affectionen, 3. att hielpa honom undsatte honom på betalning och alle evenements ett skepp, dels medh järn, dels medh metallstycker sampt een parti harnesk, tagandes därföre vahrur och icke strengia demi.

Föreslogs Draken eller Leoparden och Engelen sampt till Ammiral Åke Ulfsparre.

[Herr  Claes Fleming tog upp vad man skulle göra med Nya Sverigefartygen,  eftersom fartygen inte klarar sitt underhåll med mindre än att Kronan går in med medel. Det farliga med dröjsmål är fartygen inte skall hinna dit under detta år.  Han ansåg att Kronan skulle gå in med medel för ett fartyg samt inköpa ytterligare ett fartyg. Därigenom skulle 1) handeln ökas, 2) besättningar  utbildas. Han ansåg även att några fartyg skulle skickas till Portugal.

Rikskanslern menade att  eftersom överstelöjtnat Printz har åtagit sig att resa till Nya Sverige, samt för att göra honom flitig med och ha ett öga på belöningar:  1) göra honom till adelsman, 2) ge honom några gårdar. Han gick så igenom problematiska omständigheter.

Rikskanslern repeterade  att han skulle utveckla 1) handeln, 2) goda förbindelser, samt att 3) hjälpa honom med alla kostnader för skepp och last, dels med järn, dels med kanoner  samt ett parti harnesk. Som ersättning skall tagas varor och icke ta bort dem.

Föreslogs (skeppen) Draken eller Leoparden och  Ängeln. Åke Ulfsparre föreslogs till  amiral.]

Redaktörens kommentar: Det är svårt att hålla reda på vad som exakt åsyftas. Printz seglade med den femte expeditionen med fartygen Svanen och Fama. Se under knappen Expeditionerna

11 juni 1642 - Skäligt med Kronans hjälp

Her Claes Flemming bringar an om compagniet Novam Sueciam. Mente att efter Chronans bästa intresserar däruthi, att hon och hielper till, det hölts skäligit, effter privati i icke kunna där medh uthärda.

[Herr Claes Fleming tar upp frågan om Nya Sverigekompaniet. Han menade att eftersom projektet är av stort intresse för Kronans så bör hon också hjälpa till. Detta ansågs skäligt eftersom privatpersoner inte kan orka med det.]

22 juni 1642 - Printz adlas och får sex gårdar

Her Claes Flemming talte sedan om seglatzens fortsättiande till Novam Sueciam.

Brachtes så fram Printzens förslagh om tillståndet därbårthpth.

R. Cantzeleren kom att tala om nyttan och om omkostnaden på den orthen.

Her Claes Flemming sadhe, att deres accijs skulle privat interesset medh tidhen ergälla, det andre etc.; 2. ett Chronones skep.

Politie därsammestädes måtte och skötas af en som regerar justitien, räckningar, commercien.

R. Cantzeleren menade man skulle see, huru Engeländerne och Holländerne göra, att vij där efter kunne fatta staten öch förbättra vårth.

Om man skulle taga än ett Chronans skipp och folck.

Skulle författa puncter, och de sedan öfversees.

Resolverades: Printzens privata skulle man moderera: 1. adelskapet kan fuller tillåthas, 2. gårdarne 6 gårdar, 5 under sätesgården.

[Herr Claes Fleming talade sedan om seglationens fortsättande till Nya Sverige.

Man tog så fram Johan Printz förslag  rörande tillståndet därborta.

Rikskanslern talade om nytta och om kostnader kostnaderna för Nya Sverige.

Herr Claes Fleming sade att med tiden skulle deras skatter betalas av privata intressen, därtill kom ett av Kronans skepp.

Administrationen i Nya Sverige måste också skötas av en (guvernör) som bestämmer om lag och ordning, ekonomi  och handel.

Rikskanslern menade att man skulle ta reda på hur engelsmän och holländare gör. Därefter kan vi bestämma organisationen och förbättra vår med det som förebild.

Frågan om ytterligare ett av Kronans fartyg med besättning skulle ställas till förfogande diskuterades.

Det beslöts att sätta upp punkter som sedan kunde diskuteras.

Det beslöts att Printz personliga förhållanden skulle ändras: 1) adelskapet  kan väl tillåtas[1], 2) han tilldelas sex gårdar, varav fem lyder under sätesgården. ]

__________________________________________

[1] Det var kungen, inte riksrådet som adlade. Men eftersom kungen var död och arvtagaren princessan Christina omyndig tillföll detta förmyndarregeringen, dvs. de högsta riksråden.

Utdrag ur Riksrådsprotokollen 1639 och framåt

Innehållet

I protokollen från riksrådens möten finns många små inslag om Nya Sverige. Läsningen kan vara lite lurig. Språket förändras en hel del över fyra sekel,  men dessutom så var grammatik och stavning  på 1600-talet mer eller mindre godtycklig. Utländska ord och latin blandades fritt med svenskan, och meningarna var sällan fullständiga. Vi börjar här en serie av fritt valda utdrag.

Texterna börjar med avskrift av protokollen. Efteråt följer en fri översättning till hur det skulle kunna låta på dagens svenska.

Källa: Handlingar rörande Sveriges historia.
Svenska riksrådets protokoll (flera volymer).
Utgivna av Riksarkivet.

Stormakten Sverige - ett familjeföretag

Persongalleri - övriga