Nya Sverige i Nordamerika

En stormakts äventyr på 1600-talet

Redaktör, webbmaster: Leif Lundquist
Comreco AB. Tel: 08-541 754 05
www.comreco.se

 






Kalmar Nyckel av Carl Milles


                               

Pieter Spierinck var en viktig medlem i svensk-holländska kretsarna där Usselinx, Blommaert, Michel le Blon och Louis de Geer även fanns. Allt som hade med Sverige och handel med Sverige passerade på något sätt Spierincks bord. När Blommaert kom med sitt förslag att bilda Nya Sverige Companiet spelade Spierinck en ledande roll i den holländska gruppen av finansiärer. Som kompaniets representant fanns han alltid på plats när de svenska fartygen anlöpte Holland på väg till eller ifrån Nya Sverige. Han förhandlade med den holländska staten om tullar och beslagtagna skepp och om tillstånd för fartygen att anlöpa Holland. Han mäklade köp av skepp, han anställde besättningar, han köpte varorna som skulle till Nya Sverige och han sålde hudar, tobak och annat som kom därifrån.

Spierinck tjänade gott med pengar. Licentverksamheten var mycket lönsam, så lönsam att hans arvingar skulle få krav på återbetalning av provisionsinkomster. 1642 var han den enda privata aktieägaren som betalade sin andel i Nya Sveriges Companiets nyemission till fullo. Till och med Oxenstiernas familj stod i skuld till honom, och när Anna Oxenstierna dog 1647 krävde Spierinck dödsboet på en större återbetalning. Spierinck själv dog 1652 under ett diplomatiskt uppdrag i England där han skulle träffa Oliver Cromwell.   

Källor:

Johnson, Amandus: ”The Swedish Settlement on the Delaware”, (1911), reprinted 1996, Genealogical Publishing Company., Inc. Baltimore, MD. ISBN 0-8063-0194-5, On sale from Swedish Colonial Society, www.colonialswedes.org.

Wetterberg, Gunnar: “Kanslern. Axel Oxenstierna i sin tid”, Atlantis, Stockholm, 2002. ISBN 91-7486-602-8.

Dahlgren, Stellan: ”Pieter Silfvercrona”, Svenskt Biografiskt Lexikon, Vol. 157, pp. 190-193.

Noldus, Badeloch: ”An ’Unvergleichbarer Liebhaber, Pieter Spierinck, the art-dealing diplomat”, Scandinavian Journal of History, Vol. 31, No. 2, June 2006, pp. 173-185.

Leif Lundquist 

Pieter Spierinck Silfvercrona

(c. 1595 – 1652)

Köpman, diplomat, konsthandlare, mecenat och en av Axel Oxenstiernas nära rådgivare. Spierinck’s far, Franchoijs, hade en berömd gobelängverkstad i Delft. Han tillverkade gobelänger för många av Europas mäktiga; den holländska staten var en stadig kund som gav bort flera av Spierinck’s gobelänger i present till bl.a. kungar och drottningar i allierade länder. Gustav II Adolf ville inte vara sämre än sina fränder, och till sitt bröllop med Maria Eleonora av Brandenburg, 1620 beställde han 27 gobelänger från Spierinck’s verkstad. Pieters första riktiga kontakt med Sverige var när han levererade dessa till svenska kungen.

Kontakterna med svenska kronan och framförallt Oxenstierna måste ha utvecklats bra, Pieters första brev till Oxenstierna är daterat 24 juni 1623, och det blev en diger skriftväxling under många år i svensk tjänst. När Oxenstierna blev guvernör över Preussen infördes 1627 en licent, en tullavgift för det svenska storriket. Bakom förslaget låg Pieter Spierinck, som tilsammans med sina bröder Arendt och Isak drev in avgifterna, pengar som användes till att finansiera kriget. Det här var en lönsam affär inte bara för kronan utan även för bröderna Spierinck. En konflikt över provisioner och fordringar ledde dock till en splittring mellan bröderna. Arendt och Isak gick i polsk tjänst medan Pieter förblev Oxenstierna trogen. 1635 adlades han och utnämdes även till drottning Cristinas kammarherre; han tog namnet Silfvercrona och förlänades Norsholms herrgård. Senare skulle han få uppdraget att omorganisera hela det svenska licentväsendet.

Spierinck Silfvercrona var holländaren som blev svensk men var lika hemma i båda länderna. Han utnämdes till svenska kronans resident i Haag, och som diplomat tjänade han Oxenstierna och svenska intressen i samarbetet med Holland och holländska köpmän. Han skrev flitigt och regelbundet nyhetsbrev till ett antal prominenta svenskar inklusive drottning Cristina. Han var även starkt konstintresserad och stödde flera holländska konstnärer. Även här gjorde han en ekonomisk dygd av sitt intresse; hans nyhetsbrev innehöll nyheter om konst och konstnärer och han gjorde flera inköp för svenska stormäns räkning samt även för drottning Cristina.