Nya Sverige i Nordamerika

En stormakts äventyr på 1600-talet

Redaktör, webbmaster: Leif Lundquist
Comreco AB. Tel: 08-541 754 05
www.comreco.se

 






Kalmar Nyckel av Carl Milles


                               

Entrepenören Två år senare, när nybyggarna på och kring Manhattes, Lange Eylandt och Staten Eylandt bestämdes sig för att bannlysa Willem Verhulst, valdes Minuit till ny Generaldirektör för Nya Nederland. Samma år gjorde han sitt berömda avtal med indianerna och den holländska kolonien började växa med hamnen i Nya Amsterdam som centrum. (Omkring 1667 döpte engelsmännen om staden till New York efter  Hertigen av York, James, som med ett kungligt penndrag fått staden av sin bror Kung Charles II . Namnet York kommer för övrigt från Jorvik, vikingarnas namn på staden i norra England.)

Efter åtta år i Västindiska Companiets tjänst hemkallades Minuit 1632 för ett möte med styrelsen. Koloniens generaldirektör hade fastnat mitt av en  tvist huruvida Companiets patroons, direktörer och delägare, skulle få etablera privata egendomar i kolonien. När styrelsemötet var över hade Minuit antingen blivit avskedad eller avgått på egen begäran – protokollen är sedan länge försvunna. Klart är dock att det nu fanns en stor animositet mellan Minuit och Västindiska Companiet. Minuit sökte revansch och skulle få det med råge sex år senare när han seglade med svenska fartyg till Södra (Delaware) flodens mynning och med all sin kunskap om den holländska kolonien gjorde om bravaden att skriva ett avtal med indianerna, den här gången som Generaldirektör för Nya Sverige Companiet.

Hans liv slutade dock just när han nått framgången och fått sin revansch. I början av augusti, 1638, på resan hem ankrade Kalmar Nyckel vid St. Kristofferön  (St. Kitts) för att bunkra inför Atlantöverfarten. Minuit hade ägnat flera dagar under resan till att skriva en rapport till sin styrelse i Sverige, och han hade just avslutat detta. På redden låg flera skepp, bl.a. Västindiska Companiets Het Vliegende Hert, med en av Minuits gamla vänner som kapten. Tillsammans med Kalmar Nyckels kapten, Jan Hindricksen van der Water, roddes Minuit över till Het Vliegende Hert för att äta middag.

Vid horisonten blev himmlen mörkare och mörkare men ingen visste att en orkan var på väg mot Läöarna. Några timmar senare hade vinden ökat till stormstyrka och det var omöjligt att hämta Minuit och Hindricksen; alla fartyg satte segel och sökte säkrare vatten borta från land. När orkanen efter några dagar dragit bort, och fartygen kommit tillbaka till St. Kristofferön, saknades Het Vliegende Hert. Skeppet hade gått under med man och allt. Nya Sveriges grundare Pieter Minuit och Kalmar Nyckels kapten Jan Hindricksen van der Water blev kvar i havets våta grav.

Leif Lundquist

Pieter Minuit (1589 – 1638)

Den första generaldirektören och grundare av Nya Sverige har gått till historien som holländaren som lurade av indianerna Manhattan för tjugofyra dollar, en historia som säger mer om skrönors förmåga att överleva århundraden genom att förenkla historiens komplicerade vindlingar till en slagkraftig rubrik med endast en doft av verklighet. Visst gjorde Minuit för holländska Västindiska Companiets räkning ett avtal med indianerna på ön vid Norra (sedermera Hudson-) flodens mynning. Enligt ett brev den 5 november, 1626, från Pieter Schaghen, en av Companiets styrelsemedlemmar om tillståndet hos nybyggarna som etablerat sig kring flodmynninen, ”De har köpt ön Manhattes från indianerna för värdet sextio floriner.”

Minuit gjorde en överenskommelse med några av hövdingarna som bodde i området; det kan ha varit Mahican, Mohawk, Lenape, Montauk eller kanske från andra stammar. Var det ett köp eller en form av leasing med delat utnyttjande? Själva avtalet har försvunnit och det är säkert tveksamt om flera nationer med olika språk skulle ha uppfattat det på samma sätt. För en europé kan det säkert ha ses som ett överförande av en exklusiv äganderätt, men indianerna hade en annan syn på land. Land kunde inte ägas exklusivt av en grupp; det delade man på som man delar på luften runt omkring. Därmed inte sagt att indianer inte trättes om livsrummet; olika stammar låg i ständiga konflikter med varandra över allt som tänkas kan. Men om man nyttjade samma land, ingick man också en allians att samarbeta och försvara varandra mot yttre fiender.

Manhattan köptes inte för pengar. Som de flesta transaktioner mellan européer och indianer idkade man byteshandel. Varor som av Västindiska Companiet värderades till sextio floriner överlämnades till hövdingarna mot att holländarna fick etablera sin koloni på Manhattan. För en som inte kan utvunna metaller och smida verktyg, är knivar och yxor ovärdeliga. På samma sätt är det med tyger för en som klär sig i djurhudar. Européerna hade många varor som indianerna aldrig sett, men som nu skulle förändra deras liv för alltid. Européerna å sin sida traktade efter land, pälsar, timmer och båda parter tyckte de gjorde goda affärer - åtminstone till en början innan en en mer utpräglad exploatering av Amerikas urinnevånare började.

Minuit föddes i staden Wesel i Tyskland dit hans vallonska föräldrar hade flytt från Tournai undan katolsk förföljelse.  Fadern hade näsa för affärer och goda kontakter, gjorde ett gott giftemål med dottern till borgmästaren i Kleve, och på sin väg uppåt i världen flyttade han med sin familj till Utrecht i Holland. Sonen Peter tycks ha ärvt faderns ambitioner och erbjöd 1624 sina tjänster till Västindiska Companiet som frivillig med avsikt att utforska och utveckla nya affärer i Amerika.