Nya Sverige i Nordamerika

En stormakts äventyr på 1600-talet

Redaktör, webbmaster: Leif Lundquist
Comreco AB. Tel: 08-541 754 05
www.comreco.se

 






Kalmar Nyckel av Carl Milles


                               

Resan

Per Lindeström reste till Nya Sverige 1653-1656. Fartyget Örnen avgick från Göteborg  2 februari, 1654 och efter en lång resa ankom de till Nya Sverige den 20 maj, 1654. Lindeström har skrivit om detta och Alf  Åberg har senare redigerat hans urspungliga berättelse. (Läs mer under knappen  Bibliografi.)

Örnen var 120 fot lång, hade en besättning på 80 man och säkerligen ett hundra-tal passagerare. Under tre långa månader seglade hon i några knop över Atlanten via ön St. Christopher i Västindien till Delaware. Under resan upplever de trolldom, sjukdomar, dödsfall och hotande piratskepp .

Sjöjungfrur och sirener

"Om sjökvinnorna och sirenernas ljuvliga stämma, som mången människa blir bedragen av, vill jag här något berätta. Dessa låter sig i passaden mer än på andra orter i västerhavet se och höra emot stor storm och oväder. Oansett uti passaderna är alltid vackert, stilla, tempererad väderlek, så kommer likväl förvisso strax därefter annorstädes på havet storm och oväder. Då flyter havsfrun ovanpå vattnet med 10 eller 12 famnar långt, guldglittrande hår, som släpar efter henne (vilket av våra ögon ej kan synas längre, men det är förvisso mycket längre), glänsande mycket ljuvligt mot solen. Under tiden satt hon ovanpå vattnet och syntes till midjan, mycket dejlig och vit, havande en spegel i handen. Och då, när hon således lät sig se, kom sirenerna också fram, spelande på allehanda instrument, som så ljuvligt kändes att man därvid måtte ha hoppat i havet, ja, så att det som inget liv hade måste dansa, därvid menande himmelriket vara på väg att nalkas. Några av våra sprang vid detta ljuvliga spelande i havet, som var sjuka, och särdeles de, som var behäftade med yrsoten. En del, som då om dagen sprang i havet, fick vi igen, men dem, som om natten igenom kanonportarna sprang i havet, kunde ingen rädda. Därför låg det stor makt på att be Gud om hans nådiga skydd och beskärm."

Sjukdomar

”Uppå detta vårt skepp Örn var folket då med någre häftige och smittosamme sjukdomar behäftade såsom brännesjukan, frossan, rösotan och kvinnor, som födde barn, så att där var sådan klagan och jämmer, att en människa, om än hade stenhjärta, så måtte hon ändock givit sig till sorg och ängslan över det eländige tillståndet.”

”Kan var och en därjämte och väl tänka , där en sådan myckenhet med folk, var på annan, bliver ihoppackat och trängt, som på detta skepp var, och sådane smittosamme sjkudomar få så sitt insteg där till, huru de sedan varandra smitta måge. Dödde därav och mycket folk, ja stundom 3, 6, 8 och 9 lik, som om morgonen efter hållit chorum var efter annan lades på ett sågebräde, och sedan prästen kastat tre sköfler med aska därpå och gjort en ceremon däröver, så skötos de i havet. Och var deras grav djup nog för dem grävin.”

  

 

 

Per Lindeströms resa med Örnen 1654


 

 

Turkiska skepp hotar

” Den 11 april kom turken med tre skepp, viljandes oss med fientlighet antasta. När vi nu först om morgonen bittida blevo dessa tre skeppen varse, så kunne vi icke strax se , vad för skepp det vara skulle, emedan de ändå voro långt borta i havet från oss stadde, men två timmar umtrent därefter, då han oss närmare kom och hårdeligen eftersatte, sågom vi med perspektiv, att det var turkiske skepp. Alltså vart strax hos oss allarm slagit, beredandes oss till slags. Nu var på vårt skepp hos oss en sådan eländighet över eländighet bland vårt folk, att vi snarast sagt i hastighet ej visste, vad vi skulle gripa till att göra fienden motstånd med, och våre stycken (kanoner) omkring omgångarne kunne vi i sådan furie ej komma till att röra eller bruka, emedan där var en sådan osägelig bråta ihoppackat emellan, omkring och över styckenen upp under tak med folkets kojor, kistor, tinor och allehanda annat, som man ej recitera kan. Men de tvenne groveste styckenen, som uti archliet (arsenalen) voro, samt 4 små stycken, som på överloppet stodo, dem satte vi oss i sinnet att spela med, eftersom ingen annor råd i sådan hastighet var på färde. Låto oss bära upp allt det sjuka folket; fast de voro halvdöda, så måste de likväl upp, alle man, och allenast hålla gevär i händerna, om de ej mera orkade. Men de, som intet orkade stå, så låto vi sätta styltor och stödjare emot. Emellan var frisk ställtes en sjuk och så tätt tillsammans, att de sjuke kunne stödja sig på sidorne ved dem, som friska voro. När allt folket nu således var på överloppet uti ordning ställt, bars upp gevären såsom musketörer, bandelerer, stormklubbor, stormkransar, spjut, och allehanda slag, vilket deltes omkring åt folket, var och en sådant gevär, som  han föra och bruka kunne. När detta var allt uti en god positeur ställt, såsom bäst efter det eländige tillstånd och lägenhet, som vi då voro stadde uti, sig skicka kunde, bars brännevin ut åt folket att styrka sig något med.

När nu turken kom oss när, att vi med styckerne kunne spela på varandre, så sköto vi först på honom med de groveste styckene, som i archliet voro, lade så i medlertid litet på lov att se, vad han sig företaga ville. Han lade sig också på lov att betänka sig men sköt intet, vilket gav oss friskare couragie, emedan vi sågo, han spelade med tvivelaktighet, om han skulle drista sig att oss antasta eller icke. Därmed sköto vi ändå två gånger i rad med samma styckenen mot honom, men han svarade ändå intet, utan när han såg oss så manstarke med folk vara och märkte oss så grove stycken hava, dristade han sig ej oss angripa, sättandes alltså sin kurs tillbaka igen. Vi lossade ändå tvenne stycken efter honom och forsatte vår indiske kurs igen med glädje, i det att vi honom så lyckeligen undkommo.”