1655 tog Nya Nederland under Generalen och Guvernören Pieter Stuyvesant tillbaka den svenska kolonin. Det började med att Trefaldighetsskansen erövrades utan att ett skott avfyrades och fortsatte med att Christinaskansen kapitulerade.
Holländarnas seger blev dock en dyr historia för Nya Nederland. Stuyvesant hade satsat hårt på att ta tillbaka Nya Sverigeområdet , men han lämnade samtidigt Nya Amsterdam på Manhattan helt oskyddat. Medan i stort sett hela hans armé och flotta var vid Södra Floden angrep indianerna Nya Amsterdam och dess omgivningar vid Norra Floden och ett hundratal människor dog.
.jpg)
Holländarna hade som väntat inte samma syn som
svenskarna på vem som hade rätt till Nya Sverige. Nederländerna såg inte
med blida ögon på att ett svenskt företag under ledning av holländska
köpmän exploaterade området kring Södra Floden. Men det var inte mycket
de kunde göra åt saken, eftersom även den holländska kolonin var ganska
tunnt befolkad, och man hade fullt upp med att ta hand om områdena vid
Norra Floden där Nya Amsterdam var navet kring vilken allt kretsade.
Runt Fort Amsterdam vid sydöstra änden av ön Manahatta växte upp en
liten stad som i mitten av 1600-talet hade omkring ”tusen själar”.
Norrut längs med Norra Floden idkades bäverjakt, och där byggdes redan
1614 skansen Nassau. Den stad som växte upp döptes till Beverwijck som
senare döptes om till Albany, numera huvudstad i delstaten New York.
Tvärs över Östra Floden från Manahatta på Långa Ön etablerade holländska
bönder gårdar och byarna Gravenzande [Gravesend], Brueckelen [Brooklyn],
Nya Amersfoort [Flatlands], Midwout [Flatbush], Nya Utrecht and Boswijck
[Bushwick], som idag är delar av New Yorks stadsdel Brooklyn.
Nya Nederland drevs av Holländska Västindiska
Companiet (WIC) som satsade stort på att utveckla kolonin. Men det var
svårt att få holländare att flytta till kolonin, och WIC lockade med
billiga båtbiljetter, billig mark, och tillgång till billig arbetskraft
i form av slavar. Nya Nederland ingick i begreppet Västindien och WIC
var en av de största slavhandlarna i världen.
WICs satsning översteg vida Nya Sverige Companiets,
och så småningom växte Nya Nederland och överskuggade Nya Sverige. År
1655 utrustades en övermäktig holländsk flotta med sju fartyg och
600-700 man som seglade till Södra Floden och tog över kommandot i Nya
Sverige. Men medan holländarna under ledning av Guvernören och Generalen
Pieter Stuyvesant erövrar Trefaldighetsskansen och Christinaskansen utan
att ett enda skott avfyras och någon kommer till skada, anfaller
indianerna Nya Nederland. Ett hundratal kolonister och indianer dör. Ett
stort gräl uppstår mellan medlemmarna i Nya Nederlands Höga Råd, där
Stuyvesant beskylls för att inte ha stannat kvar i Nya Nederland och
beskyddat kolonin i stället för att ta sin armé till Nya Sverige.
Historien om Nya Nederland är mycket väl utforskad och dokumenterad. Det blev ju trots allt en världsstad av Nya Amsterdam och i USA finns stora mängder av historiska data om både staten och staden New York. (Den som vill läsa om Nya Nederland kan med fördel börja på Nya Nederlandsinstitutets hemsida.)
På Columbia University finns en massiv sammanställning
av Manhattans historia i sex volymer, gjord 1915-1928 av Isaac Newton
Phelps Stokes: ”The iconography of Manhattan Island, 1498-1909.”
(1) Hela verket har skannats in och finns att läsa på
universitetets hemsida
http://www.columbia.edu/
. Man kan även söka i dokumentet.
I Volym IV finns en kronologisk beskrivning av den
holländska perioden, 1626 – 1664. Stokes citerar källmaterial av olika
sorter och skapar en detaljrik historia av det dagliga och politiska
livet i Nya Amsterdam och Nya Nederland. Jag har plockat ut noteringar
som gäller Nya Sverige och man får en bild av hur holländarna såg på –
som de ansåg – inkräktarna. Stokes skrev på engelska och har översatt
mycket från holländska. Jag har i min tur översatt engelskan till modern
svenska, men försökt behålla tonen och stilen i texterna. Den som vill
läsa Stokes originaltexter kan lätt gå till Columbiauniversitetets
hemsida. Han anger även källorna för sin forskning. Som så många andra
dokument från en tid då allt skrevs för hand löper tankarna i varandra;
stavningen av namn blir gärna fonetisk och med grammatiken kan det bli
lite si och så.
Så här låter historien om Nya Sveriges sista år sedd från holländarnas sida.
Guvernör Stuyvesant,
för att bekräfta holländskt i motsats till svenskt och engelskt,
huvudmannaskap över landet längs Södra Floden, river Fort Nassau på
östra sidan, vilket byggdes för 27 eller 28 år sedan, och påbörjar
uppförandet av en ny skans som kallas Casimir, på den västra sidan, vid
”Sand Hook” nära nuvarande New Castle, och ca 6 km nedströms från det
svenska Christineskansen.
För att förhindra smuggling, skall fartyg som
avgår från Nya Nederland till Holland, Virginia, Södra floden, eller
andra destinationer, uppvisa hela lasten inför staden Nya Amsterdam.
Svenskarna, under Johan Risingh, Nya Sveriges
Viceguvernör, erövrar på Trefaldighetssöndagen Casimirskansen vid Södra
Floden från holländarna, och döper fortet till Trefaldighetsskansen, och
utser Sven Skute till befälhavare. Stuyvesant fick möjlighet att hämnas
den 22 september.
Ett svenskt fartyg, Gyllene Hajen, på väg mot
Södra Floden, seglar in i Sandy Hook Bay [i Norra Floden] och kastar
ankar bakom Staten Eylandt. När kaptenen upptäcker sitt fel skickar han
en båt till Manahatta för att få en lots. På grund av svenskarnas
kapning av Casimirskansen, beordrar Stuyvesant att besättningen skall
sättas i fängelse.Den 25 september skickar han soldater för att beslagta
fartyget, och hämta befälhavaren [Hendrick Elswick ] som fånge
till Fort Amsterdam.
En speciell dag som av Stuyvesant proklameras
till en dag av allmän fasta, tacksägelse, och bön, för att få Helig
Välsignelse för den kommande holländska expeditionen från Nya Amsterdam
mot svenskarna på Södra Floden. Proklamationen tillkännagavs av Nya
Amsterdams borgmästare och åldermän från Stadshuset efter klockringning
den 20e. All normal verksamhet som plöjning, sådd, slåtter, fiske, jakt,
liksom alla spel, såsom tennis och bollspel, servering och drickande [av
alkohol], är förbjudna på denna fastedag, med risk för arbiträra straff.
På denna dag (söndag), efter predikan, seglar
skvadronen med sju fartyg, med en styrka ombord mellan 600 och 700 men,
mot Södra floden, mot svenskarna. Chef är Stuyvesant åtföljd av
Viceguvernören De Sille samt Pastorn Megapolensis [Johannes Megapolensis
studerade indianerna kultur och språk och talade mohikanska]. Den 11 september säkrades, utan att ett enda skott avlossats, kapitulationen av
Casimirskansen, som svenskarna hade hållit sedan 1 juni, 1654. Den 25
september kapitulerade Christinaskansen.
Indianerna anfaller plötsligt Manahatta och
omgivningarna runt omkring, där de mördar och rånar människor och
bränner ned deras egendomar. Det var en hämndaktion efter det att den
avsatta landsfiskalen, Van Dyck, hade dödat en indiankvinna som han
kommit på att stjäla persikor i hans trädgård. För att skydda
Stuyvesants bondgård på Manahatta under indianupproret, anställs några
fransmän av Cornelis på order av kompaniets fiskal, för att bevaka
egendomen tillsammans med honom. Stuyvesant är frånvarande på
expeditionen mot svenskarna vid Södra Floden.
Provinsens råd skriver till Stuyvesant på Södra
Floden, och informerar honom om Indianernas härjningar på Manahatta och
i omgivningarna sålunda:
”Nådiga frun, Ers Nåds hustru,
hennes hela familj samt alla om vilka Deras Nåder bekymrar sig, är
oskadda. Eftersom medborgarna är ovilliga att bevaka andra människors hus
utanför Nya Amsterdam, har vi, på Ers Nåds hustrus begäran, anställt 10
fransmän att gå vakt på Ers Nåds gård på Manahatta, under förutsättning
av Ers Nåds medgivande.
Vi kommer att hålla så god vakt
som möjligt, och hoppas på Ers Nåds snara återkomst, eftersom att vara i
skansen [Fort Amsterdam] dag och natt med medborgarna har sina problem,
då dessa icke kunna kommenderas som soldater .... Vi hade mycket (mera)
att säga, men för att icke oroa Ers Nåd mera, håller vi tyst, till en
annan gång, om morden av 100 män inom loppet av 9 timmar; allt folk på
landet flyr, förutom de som bor i Amersfoort [Flatlands], Midwout
[Flatbush], Breukelen samt de engelska byarna. Det pågår mycket klagan
här, vilket vi lämnar till Ers Nåd att betänka.”
En kurir har skickats iväg till Södra Floden för att återkalla den energiska Direktören (Stuyvesant) till Nya Amsterdam, för att återuppliva modet hos kolonisterna, bland vilka bestörtning har spridits på grund av Indianernas senaste härjningar.
Förste Konseljrådet Nicasius de Sille levererar
följande starka kritik med avseende på Generaldirektören Guvernören
Stuyvesant och Fiskalen Van Tienhoven, i ett brev till Hans Bontemantel, en
av styrelseledamöterna [i WIC] i Amsterdam samt kommissionär för Nya
Netherland. På originalet som finns i New York Public Library, finns en
notering av Bontemantel enligt följande: ”Svarade den 11 mars, 1656.” Svaret
finns inte bevarat. De Silles brev lyder som följer:
”Herr Bontemantel:
Hjärtliga hälsningar och
kommendationer till tant och kusin van der Haghe. Jag måste rapportera våra
svåra erfarenheter och gemensamma olycka. Jag hoppas att de Ärade
Aktningsvärda Herrarna vill nu åtminstone öppna sina ögon och icke förlita
sig på smickrande brev. Vi har varit, som framgår av generalrapporten och
dagboken från den första september, vid Södra Floden, där vi erövrade
skansarna Casemier och Christina från svenskarna utan fäktande eller
avfyrande ett enda skott. Då vi låg vid Christina, erhöll vi brev med besked
att vid Manahatta hade hundratals vildar samlats, och de kastade allt
överenda där genom att mörda, bränna och ta fångar. Generalen lämnade oss
den 29e med de smärre fartygen och seglade mot Nya Amsterdam i Nya
Nederland, och lämnade mig kvar tillsammans med Kapten Coninx att handhava
alla ting vid Södra [Floden] som voro nödvändiga för att reparera
Casimierskansen, om vilket Ni kommer att få en mer fullständig journal.
Som följd av detta, ankom
jag hit så sent som fredag kväll, den 22 oktober, för att finna allt i
undermåligt tillstånd, husen på Staten Eylandt nedbrunna, alla dessa vid
Pavonia samt ytterligare några, fler än 100 döda och många tillfångatagna,
för vilka vi varje dag betalar lösen. Vi anfölls av tio nationer vildar men
endast drygt 60 dödades, övriga uppträder fortfarande hotfullt från läger i
Manahattas omgivningar, men vi har inviterat hövdingarna att besöka oss, de
har lovat att komma och göra en överenskommelse. Samhället och alla
innevånarna som har sökt en fristad här, kräver hämd och mord på fiskalen
samt två eller tre andra, som de högt nämner med namn som de enda skyldiga [för
anfallet]. Generalen ges icke beröm, eftersom han icke utreder fiskalen ,
utan som det förefaller, försvarar; han lyssnar icke på de klagande, och när
jag säger något, eller hör mig för, eller vill göra något, bryr sig ingen om
mina synpunkter. Allt hände i min frånvaro, så jag vet icke hur detta kommer
att sluta. De följer mig försiktigt, allt för att förringa mig, eftersom
vagnen icke går rakt, alla följer sitt eget råd; generalen och fiskalen
samarbetar, men framställer det inför alla som om de vore stora fiender. La
Montagne är också medlem av kabalen.
Folket önskar flytta till
Holland; flera köpmän reser iväg med dessa skepp eftersom det icke råder
någon ordning; därför är min ödmjuka önskan att Ni skall ställa er på min
sida. Enär, när jag föreslår något, eller gör något, får jag inga
instruktioner som gör det möjligt att agera eller ge order, såsom redant
hänt när Generalen for till Curacao, och vid andra tillfällen. Icke heller
ger han [Stuyvesant] mig order, i stället säger han ”gör som Ni vill;” och
han tar mig med överallt, varän han går, något som jag varken ville eller
kan neka honom, även om det är högst nödvändigt att en av oss alltid blir
kvar här för att hålla allt i god ordning, såsom jag föreslagit flera gånger;
men han svarade: ”Har Ni en skriftlig order för detta?” Om en av oss varit
kvar här, hade kanske dessa [Indianernas härjningar] icke hänt. Och det vi
gjorde vid Södra Floden, hade Kapten Coninx och jag enkelt klarat av. Men om
jag måste följa med den ena eller den andra, så kan den andra som stannar
kvar ta över hans roll, och de förstår varandra. [Ed:
Dunkelt skrivet!]
Av detta skäl har jag
tidigare anhållit om en Akt eller Fullmakt från de Ärade Herrar Styresmän,
som de icke har beviljat, sålunda framför jag följande anhållan, om Ni
tycker det är rådligt, att presentera den på mötet, samt att stödja densamma,
så att jag har något att presentera här som en fullmakt från Deras Nåders
ifall dessa två [Stuyvesant och [fiskalen]
Van Tienhoven] kommer att fortsätta [i sina nuvarande funktioner]. Om icke,
som vi hoppas, att en general som icke är självisk sändes över, och ingen
obildad fiskal, och även en duglig rådsherre; eftersom jag och La Montagne
endast har två röster, och Generaldirektören och fiskalen tillsammans har
tre, så vi är bundna till att följa dem vare sig det är rätt eller fel, vare
sig det är till vinst eller förlust för kompaniet, och därför kan allt icke
går rätt till här; men jag fruktar ett ont och kort slut; jag har tidigare
även skrivit om dessa ting till Herrarna Van Beek och Man, och har förstått
att att min korrenspondens icke var särskilt godtagbar av Deras Nåder. Men
jag bedyrar inför Gud och världen, att om ingen förändring sker i detta
ärende, att jag icke kan fullgöra mina plikter med gott samvete, och vidare,
att allt här ruineras.
Jag skulle skriva mer, men
Ni och de Ärade Herrar Styresmännen kan tydligt läsa i generalrapporten och
dagboken, samt de bilagda utsagorna, om vad som här passerat. Jag anser även
det rådligt, att passagerarna och de fria människorna, som nu reser med
dessa två fartyg, skall var och en vittna; eftersom de alla var närvarande
och beväpnade. Då kommer Deras Nåder att snabbt upptäcka anledningen och
förstå skälet till varför dessa katastrofer har drabbat oss.
Jag avslutar nu med detta,
jag anbefaller Er och alla vänner till skyddet av den Allsmäktige och
rekommenderar mig till er gunst. Jag fortsätter att vara
Ers Nåds villige tjänare
Nicasius de Sille”
Stuyvesant sänder ett brev WICs styrelse i Amsterdam.
Svaret finns inte bevarat. En sammanställning av de viktigaste punkterna i
Stuyvesants brev, viz: Han skriver att han har kommit tillbaka från Curacao
till "Mannades" den 10 juli, med skeppet "De Liefde”; Rådsmedlemmen Nicasius
de Sille är inte pålitlig; om expeditionen till Södra Floden mot svenskarna,
en full beskrivning finns i hans dagböcker och i allmänna rapporter som
skickats till styrelsen; har ingen förtroende för Johan de la Montagne;
skyller Indianernas massakrer på tjänstemän i Nya Nederland; 28 bondgårdar
förstörda, 12.000 skäppor med majs förstörda, 40 kristna massakrerade, och
ca 100 tillfångatagna, mestadels kvinnor och barn; enligt hans uppfattning
är en varaktig fred med Indianerna det bästa; att de inte får komma in i
byarna eller platser beväpnade; att de är skyldiga att överlämna mördare för
att bestraffas; att berusade indianer skall sättas i arrest; att, när de
dödar husdjur, de skall betala för dem; refererar till svärande, drickande,
samt vanhelgande av sabbaten; ammunition behövs; att göra ett avtal med
engelsmännen, offensivt och defensivt; olika boningar på landsorten ännu
inte nära varandra; samarbete mot indianerna; gemene man vill ha hämnd på
indianerna; fiskalen Cornelis Van Tienhoven är hatad, och även engelsmännen
är emot honom; Viceguvernören Mathys Bex, från Curacao, skulle kunna vara
till nytta i Nya Nederland, eftersom han har erfarenhet, har fina
rekomendationer från Reuf, samt senare Stara, där han har varit rådsmedlem;
före fiskalen Van Dijck anklagad för att misshandla en indian till döds,
samt sälja mycket brännvin till indianerna vilket gör dem fulla; Cornelis
Jacobsen Steenwyck skickad till Amsterdam med uppdraget att å Nya Nederlands
vägnas göra och ordna allting i enlighet med instruktioner.
Stuyvesant sänder ett särskilt brev till WICs
styrelse i Amsterdam. En sammanställning av de viktigaste punkterna i
Stuyvesants brev, viz: Klagomål riktad mot styrelsens sekreterare;
indianerna i Nya Nederland upprörs av holländarna själva, och återlämnandet
av fångar, som är i indianernas händer, hindras; rådsmedlemmen La Montagne
är ett dåligt redskap – en orm vid kolonins barm; La Montagnes ”inblandning”
med svenskarna efter kapitulationen; La Montagne besökte kyrkan och på väg
dit, i närvaro av fiskalen Van Tienhoven, kaptenen Cregier, löjtnanten
Newton och sekreteraren Van Ruyen, attackerar han högljutt att svenskarna
överförts; Stuyvesant rekommenderas att hålla ett vaksamt öga på svenskarna,
etc.; handeldvapen behövs för att utrusta medborgarna, även 200 soldater för
att beskydda alla; svenska kommendanten Risingh har avrest till Sverige, via
England, han anhöll om respengar och gavs 300 flämländska pund, som skall
återbetalas inom sex månader; transport av friska soldater till Sverige.
Guvernören och Generaldirektören Peter Stuyvesant
fortsatte som Guvernör fram till 1664 då engelsmännen erövrade Nya Nederland
och Nya Amsterdam döptes om till New York. Stuyvesant drog sig tillbaka till
sin gård där han förblev till sin död 1672.(5)
Fiskalen Cornelis Van Tienhoven
avsattes 1656 som resultat av De Silles brev. De Sille utnämdes till fiskal
i stället. Van Tienhoven försvann 1656. Hans hatt och käpp hittades vid
Norra Floden, men kroppen hittades aldrig.(4)
Höga Rådsmedlemmen Nicasius De Sille
forsatte som fiskal och var även chef för holländska garden i strider mot
engelsmännen. När Nya Amsterdam föll 1664 drog sig De Sille tillbaka sitt
hus och egendomar i Nya Utrecht där han bodde till sin död omkring 1674.(2)
Rådsmedlemmen Johannes De La Montagne
utnämdes 1656 till Viceguvernör i Nya Nederland och flyttade till Beverwijck
högt uppe längs Norra Floden. År 1664 döpte engelsmännen om staden
till Albany och floden till Hudson. De La Montagne tros ha bott kvar i
Albany till sin död 1672.(3) År 1797 blev Albany huvudstad i
delstaten New York.
1.
Isaac Newton Phelps Stokes, The iconography of Manhattan Island, 1498-1909
[electronic resource]. Compiled from original sources and illustrated by
photo-intaglio reproductions of important maps, plans, views, and documents
in public and private collections, New York, Robert H. Dodd, 1915-1928 Vol.
IV.
Digital kopia finns på:
http://www.columbia.edu/.
2.
Nicasius De Sille:
http://www.oocities.org/heartland/estates/4498/DeSille.htm.
3.
Johannes De La Montagne:
http://delamontagne.org/history.htm.
4.
Cornelis Van Tienhoven:
http://en.wikipedia.org/wiki/Cornelis_van_Tienhoven.
5.
Pieter Stuyvesant:
http://en.wikipedia.org/wiki/Peter_Stuyvesant.