Den nye guvernören Peter Hollender Ridder
noterade vid sin ankomst till Nya Sverige 1640 att vallarna vid
Christina, som då bara var två år, höll på att rasa på flera
ställen. Rimligtvis lät han reparera och kanske förbättra dem.
Under hans tid steg befolkningen vid Christina till 68 personer.
Huset inne i skansen var för litet för att alla skulle kunna
samlas där, exempelvis till gudstjänst. Ridder lät därför som
kyrka och samlingslokal bygga ett större timmerhus med
skottgluggar utanför vallarna.
Näste guvernör, Johan Printz, fann för sin
del vid sin ankomst 1642 att skansen var ostrategiskt placerad
och drog ned besättningen till 3 man. Han byggde i
stället ett fort, Nya
Älvsborg, med 13 mans besättning, vid Delaware. Själv bosatte han sig vid ytterligare
ett nytt fort längre upp efter floden, Nya Göteborg med 9
mans besättning.
Sammanlagt 34 män och ett okänt antal kvinnor bodde dock kvar vid
Christina och Printz svärson Johan Papegoja uppförde ett
bostadshus med källare och åtminstone ett uthus för sig och sin
familj utanför skansen.
Här är några av de rekonstruktioner som gjorts.
Det har gjorts flera försök att som teckning
eller modell återskapa Christina, den första och sista svenska
befästningen i Nya Sverige. Det är ett fruktlöst företag. Ingenting
finns kvar av den på marken. Bara en del lösryckta uppgifter om den
kan hittas i olika samtida dokument och det finns endast två
ritningar över den. Den ena ritningen är detaljerad och gjord på
plats, men den visar befästningen före de ombyggnader som ägde rum
under dess sista tid och visar kanske snarare hur den var tänkt att
se ut efter ombyggnaderna än hur den faktiskt såg ut.
Flera rekonstruktionsförsök har gjorts i USA, men
de har alla blivit förvirrande på grund av en del enkla missförstånd.
Exempelvis skiljer de engelska översättningarna ur de svenska
dokumenten inte mellan de båda svenska orden ”skans” och ”fort” –
båda översätts med ”fort” - och det svenska 1600-talsbegreppet ”palissad”
översätts med det moderna engelska ”pallisade”.
I fallet Christina använde man genomgående
uttrycket ”skans” när man talade om själva försvarsanläggningen
medan man med ”fortet” menade inte bara denna, utan även de
byggnader och anordningar utanför vallarna som hörde ihop med den.
Då det gäller talet om palissader i dokumenten om
Christina är det i vissa fall fråga om träkonstruktioner till skydd
mot flodöversvämningar höst och vår. I andra fall tycks det gälla
träbalkar till stöd för jordvallarna. I militära sammanhang betydde
en palissad ofta i marken tätt nedslagna pålar som hinder för
fotsoldater att ta sig fram till en försvarsvall. Sådana palissader
kunde inte stå emot kanonskott och måste placeras nere i vallgravar
där de inte kunde beskjutas. Det finns inget som tyder på att det
fanns varken någon sådan palissad eller någon vallgrav vid Christina
Ytterligare en svårighet för rekonstruktörerna tycks ha varit att måttangivelserna på de båda ritningarna är gjorda i famnar. En famn motsvarar drygt 5,8 feet, vilket man inte alltid verkar ha haft klart för sig.
Lindeström
har av teckningsmässiga skäl gett huset en röd färg. I
verkligheten var det omålat.
Omkring husen byggdes det en jordvall.
Syftet med den var i första hand att ge skydd mot
beskjutning från fartyg ute på vattnet i söder och öster. I
någon mån tycks den också ha kunnat vara till för att hindra
gårdsplanen från att översvämmas vid högvatten. Man hade
under skansens hela existens fuktproblem inne i den och
marknivån omkring den måste ha påverkats av all jord som
skyfflades ihop till vallarna. Man hade inga åkdon
eller dragdjur och kunde
inte ta jord från något större avstånd.
Det fanns inga kanoner i skansen efter
Minuits hemresa i juni 1638, men säkerligen hade skansen
redan då försetts med en bastion i varje hörn för att
underlätta försvaret av den för de 23 män som var
stationerade där. Bastionen in mot land i det nordvästra
hörnet var dock av en enklare konstruktion än de andra.
Terrängen gjorde att skansen fick en
litet oregelbunden form. För att de båda husen på den smala
udden skulle hamna innanför vallen blev den något längre i
nordsydlig riktning än bred i östvästlig riktning.
Utanför skansen anlades odlingar.
Troligen byggdes det någon lada och kanske något enklare
bostadshus där. Utrymmet innanför vallarna var ju trångt för
23 man att leva och bo i. Utanför vallarna måste det också
ha funnits en matkällare, eftersom det inte fanns någon
sådan inne i skansen. Vi något tillfälle byggdes det också
en bastu nere vid vattnet.
Som plats för det svensk-holländska
nordamerikanska handelskompaniets första bas valde Peter Minuit en
långsträckt udde i sankmarken nära sammanflödet mellan Christina
River i söder och Brandywine River i öster. Den slutade med en låg
klippa längst ut mot Christina River, där fartyg kunde lägga
till.
Ett tjugotal meter in från vattenbrynet vid
klippan lät Minuit bygga ett cirka 25 kvadratmeter stort timmerhus i
en våning och med en relativt stor vind. Dörren låg in mot land.
Huset saknade fönster, men hade en långsmal skottglugg utan
fönsterglas på varje sida. Det var byggt med en hög grund, kanske
för att hålla skadedjur och fukt borta enligt samma princip som
stolphusen och samtidigt också ge bättre skottvinklar från gluggarna.