Nya Sverige i Nordamerika

En stormakts äventyr på 1600-talet

Redaktör, webbmaster: Leif Lundquist
Comreco AB. Tel: 08-541 754 05
www.comreco.se

 






Kalmar Nyckel av Carl Milles


                               

Peter Hollender Ridder och Johan Printz

Den nye guvernören Peter Hollender Ridder noterade vid sin ankomst till Nya Sverige 1640 att vallarna vid Christina, som då bara var två år, höll på att rasa på flera ställen. Rimligtvis lät han reparera och kanske förbättra dem.    Under hans tid steg befolkningen vid Christina till 68 personer. Huset inne i skansen var för litet för att alla skulle kunna samlas där, exempelvis till gudstjänst. Ridder lät därför som kyrka och samlingslokal bygga ett större timmerhus med skottgluggar utanför vallarna.

Näste guvernör, Johan Printz, fann för sin del vid sin ankomst 1642 att skansen var ostrategiskt placerad och drog ned besättningen till 3 man. Han byggde i  stället ett fort, Nya Älvsborg, med 13 mans besättning, vid Delaware. Själv bosatte han sig vid ytterligare ett nytt fort längre upp efter floden, Nya Göteborg med 9 mans besättning. I en rapport till regeringen 1644 säger han att Christina och Nya Göteborg var så starka att man inte behövde frukta ett anfall av indianer, medan Nya Älvsborg kunde stå emot också holländare och engelsmän.

Sammanlagt 34 män och ett okänt antal kvinnor bodde dock kvar vid Christina och Printz svärson Johan Papegoja uppförde ett bostadshus med källare och åtminstone ett uthus för sig och sin familj utanför skansen.

Hans Ling

...och rekonstruktioner

Här är några av de rekonstruktioner som gjorts.

Okänt ursprung återgiven i  Swedish Colonial News 2003.

 Från sockeln på 1938 års monument i Christina Park.

 

 

Illustration av Roslyn Stallcup till Larry Stallcups utredning i Swedish Colonial News 2005.

 



Klippan på foto från okänd tidpunkt

Klippan på Amadeus Johnsons foto 1910 


 

Fortet Christina – Sveriges utpost i Amerika



Klippan vid Christinafloden - Teckning från 1800-talet

Konstruktioner ...

Det har gjorts flera försök att som teckning eller modell återskapa Christina, den första och sista svenska befästningen i Nya Sverige. Det är ett fruktlöst företag. Ingenting finns kvar av den på marken. Bara en del lösryckta uppgifter om den kan hittas i olika samtida dokument och det finns endast två ritningar över den. Den ena ritningen är detaljerad och gjord på plats, men den visar befästningen före de ombyggnader som ägde rum under dess sista tid och visar kanske snarare hur den var tänkt att se ut efter ombyggnaderna än hur den faktiskt såg ut.

Idag är platsen en park, Christina Park, utan många spår av det gamla fortet.

Flera rekonstruktionsförsök har gjorts i USA, men de har alla blivit förvirrande på grund av en del enkla missförstånd. Exempelvis skiljer de engelska översättningarna ur de svenska dokumenten inte mellan de båda svenska orden ”skans” och ”fort” – båda översätts med ”fort” - och det svenska 1600-talsbegreppet ”palissad” översätts med det moderna engelska ”pallisade”.

  • En skans var ett skydd mot beskjutning, antingen tillfälligt ute på ett slagfält eller mer permanent omkring en fästning. Oftast bestod den av uppskottad jord.
  • Ett fort var en permanent bemannad mindre fästning, vanligen anlagd för att kunna stoppa fientlig passage genom ett bergspass eller längs en dalgång eller en flod.

I fallet Christina använde man genomgående uttrycket ”skans” när man talade om själva försvarsanläggningen medan man med ”fortet” menade inte bara denna, utan även de byggnader och anordningar utanför vallarna som hörde ihop med den.

  • En palissad var en konstruktion av träbjälkar, som kunde vara av de mest skilda slag. Det vi numera kallar korsvirkeshus benämndes exempelvis palissadhus. I andra sammanhang kan man se ordet palissad använt som synonymt med ordet skans.

Då det gäller talet om palissader i dokumenten om Christina är det i vissa fall fråga om träkonstruktioner till skydd mot flodöversvämningar höst och vår. I andra fall tycks det gälla träbalkar till stöd för jordvallarna. I militära sammanhang betydde en palissad ofta i marken tätt nedslagna pålar som hinder för fotsoldater att ta sig fram till en försvarsvall. Sådana palissader kunde inte stå emot kanonskott och måste placeras nere i vallgravar där de inte kunde beskjutas. Det finns inget som tyder på att det fanns varken någon sådan palissad eller någon vallgrav vid Christina         

Ytterligare en svårighet för rekonstruktörerna tycks ha varit att måttangivelserna på de båda ritningarna är gjorda i famnar. En famn motsvarar drygt 5,8 feet, vilket man inte alltid verkar ha haft klart för sig.

 

Modell från 2007 på New Sweden Center intill Christina Park

 




Klippan idag


 

 

 Huset enligt Per Lindeströms teckning 1654


Lindeström har av teckningsmässiga skäl gett huset en röd färg. I verkligheten var det omålat.

Ett tiotal meter längre in på udden uppfördes samtidigt ett litet förrådshus i timmer, i de samtida dokumenten kallat packhus. Det hade en yta på ungefär 10 kvadratmeter och var ungefär lika högt som det andra huset. Dörren var vänd mot detta så att det bildades en omkring 100 kvadratmeter stor gårdsplan mellan husen.

Omkring husen byggdes det en jordvall. Syftet med den var i första hand att ge skydd mot beskjutning från fartyg ute på vattnet i söder och öster. I någon mån tycks den också ha kunnat vara till för att hindra gårdsplanen från att översvämmas vid högvatten. Man hade under skansens hela existens fuktproblem inne i den och marknivån omkring den måste ha påverkats av all jord som skyfflades ihop till vallarna. Man hade inga åkdon eller dragdjur och kunde inte ta jord från något större avstånd.

Det fanns inga kanoner i skansen efter Minuits hemresa i juni 1638, men säkerligen hade skansen redan då försetts med en bastion i varje hörn för att underlätta försvaret av den för de 23 män som var stationerade där. Bastionen in mot land i det nordvästra hörnet var dock av en enklare konstruktion än de andra.

Terrängen gjorde att skansen fick en litet oregelbunden form. För att de båda husen på den smala udden skulle hamna innanför vallen blev den något längre i nordsydlig riktning än bred i östvästlig riktning.

Utanför skansen anlades odlingar. Troligen byggdes det någon lada och kanske något enklare bostadshus där. Utrymmet innanför vallarna var ju trångt för 23 man att leva och bo i. Utanför vallarna måste det också ha funnits en matkällare, eftersom det inte fanns någon sådan inne i skansen. Vi något tillfälle byggdes det också en bastu nere vid vattnet.

Peter Minuits anläggning

Som plats för det svensk-holländska nordamerikanska handelskompaniets första bas valde Peter Minuit en långsträckt udde i sankmarken nära sammanflödet mellan Christina River i söder och Brandywine River i öster. Den slutade med en låg klippa längst ut mot Christina River, där fartyg kunde lägga till.

Ett tjugotal meter in från vattenbrynet vid klippan lät Minuit bygga ett cirka 25 kvadratmeter stort timmerhus i en våning och med en relativt stor vind. Dörren låg in mot land. Huset saknade fönster, men hade en långsmal skottglugg utan fönsterglas på varje sida. Det var byggt med en hög grund, kanske för att hålla skadedjur och fukt borta enligt samma princip som stolphusen och samtidigt också ge bättre skottvinklar från gluggarna.