Nya Sverige i Nordamerika

En stormakts äventyr på 1600-talet

Redaktör, webbmaster: Leif Lundquist
Comreco AB. Tel: 08-541 754 05
www.comreco.se

 






Kalmar Nyckel av Carl Milles


                               

Kyrkböckerna i Malung

Kyrkböcker har alltid intresserat mig. Där möter man den enskilda människan i livets olika skeden. Kyrkan spelade en central roll och i biskop Johannes Rudbeckii Västerås stift beordrades prästerna  redan på 1600-talet att föra noggranna anteckningar om församlingsborna. Tyvärr blev större delen av Malungs kyrkböcker lågornas rov i en brand i januari 1797 och lämnade många obesvarade frågor åt eftervärlden. Hur såg livet ut här i bygden före branden? Vilka var de människor, som bodde här?

Det finns ersättningsböcker som mantalslängder, som ger vissa kompletterande upplysningar, och Tabellverkets årsvis uppställda längder från 1749 ger besked om skördeutfall, sjukdomar och brottlighet men prästens eller klockarens uppgifter om exempelvis läskunnighet, arbetsvandringar, hantverk  och sjukdomar saknas i Malungs socken. Handlingar  från Malungs tingslags häradsrätt  kan ge än mera – enstaka bevarade bouppteckningar, jordköp, arvsfrågor och brottmålsfrågor ger en bild av förhållandena i Västerdalarna.

Nyligen bestämde jag mig för att undersöka hur stor barnadödligheten i Malung var utifrån den tidigaste bevarade dödboken från 1775 till 1809. Där kunde jag se att många små dött i stora koppepidemier, av okänd barnsjuka, frossa, torsken och mässling för att nämna några sjukdomar. Dödfödda barn fördes också in i boken. Ofta lades de liksom andra avlidna barn i en vuxens kista oavsett om de var släkt eller ej. Det var ovanligt med familjegravar, om de ens förekom, och i den mån man satte upp träkors, har de mestadels förstörts av väder och vind. På Malungs kyrkogård finns ett fåtal gravvårdar av gjutjärn eller sten bevarade från förra hälften av 1800-talet. De är alla resta över välbeställda sockenbor eller ståndspersoner.

Madame Anna Stedman

År 1777 begrovs tjugoåtta personer i Malung, sjutton män och elva kvinnor.  Där fanns kyrkovärden Olof Larsson i Myckelbyn och prästen Godeniis lille son Jacob Daniel, som bara blev nio veckor gammal. Där fanns Marit Persdotter i Sillerö, som dog i barnsäng och lämnade fem barn moderlösa. En dödsnotis av ovanligare slag fångade mitt öga och förändrade mitt sökande och forskandet kring barnadödligheten fick anstå till en annan gång. Där stod  nämligen följande: ”Hole. Madame Anna Stedham, nata i America 1704. Gift 1721 med Krono Befallningsman And. Engman. 2 söner och 2 döttrar”. Hennes leverne var ”xteligen” – hon hade levt som en rätt kristen. Hon kom 1714 till Sverige med Prosten Björk.  Anna Stedham blev hastigt död av slag och ålderdom. Den 8 februari 1777 avled hon 73 år gammal och begrovs den 9 mars. Hur kommer det sig att man sköt på begravningen i nästan en månad? Det kan ha berott på väderleken och svårigheter att gräva en grav såvida man inte hade en s.k. vintergrav iordningställd för flera döda. Kanske också på att släkt och vänner från andra håll skulle hinna hit för att deltaga i avskedet av kronolänsmannens efterleverska?

Vad var nu detta? En kvinna född i Amerika redan i början av 1700-talet? Hur hade hon hamnat i det avlägsna Malung? 

Timen Stiddem

Anna farfar var fältskären  Timen (Thomas) Stiddem (familjens efternamn stavas på många olika sätt – Stidham, Stidam, Stidom, Stedham, Steadham och Steddom). Han anses vara svensk det märkliga namnet till trots och en gren av familjen lever fortfarande  i Göteborg.  År 1654 fanns Timen Stiddem ombord på det tremastade krigsfartyget ”Örnen”, som under kommendanten Johan Risinghs ledning gav sig ut på den tionde expeditionen till Nya Sverige. De anlände dit i maj samma år. Tre år tidigare befann Stiddem  sig i Puerto Rico, varifrån han sände ett brev till Axel Oxenstierna med begäran om hjälp efter förlisning med skeppet ”Kattan”.  Hans fru och barn lär ha mördats därute. Faktum är emellertid att han fanns med på Kalmar Nyckels första resa till Norra Amerika , dit han anlände år 1638.  Han korsade oceanen hela sju gånger. Som den ende svenske ”läkaren”, fick han ofta bege sig i kanot långa sträckor för att hjälpa sina landsmän och deras familjer.

Anna  var dotter till Lulof Stiddem och barnbarn till Timen Stiddem. Hon blev tidigt föräldralös och kom som fosterbarn till prosten Erik Björk och hans hustru Christina Stålkofta (Stalcup). Prästfamiljen hade sex egna barn.

Anna Stedhams och Anders Engmans barn

Till prästgården på Övre Åsen i Falun kom familjen i advent 1714. Det var där som den unga Anna Stedham lärde känna Anders Engman, som blev hennes make. Då lysnings- och vigselböcker saknas för Kristine församling, vet man inte när vigseln skedde. Två årtal nämns, 1718 och 1721. Jag håller för troligt att det är det senare årtalet som gäller i all synnerhet om det födelseår Anna själv uppgett, 1704, stämmer. När hennes man var född framgår inte av kyrkboksmaterialet.

År 1723 föddes dottern Christina. Vid hennes dop stod prosten Björk och hans son, studeranden Tobias Björk, senare präst också han, fadder. Enligt husförhörslängden för Stora Kopparbergs församling ska Christina år 1780 ha flyttat till Vika församling tillsammans med sin man Lars Siljeholm, som  var kronobefallningsman.  År 1751 bodde paret i Leksand, där en dotter föddes ”natten kl. emellan 11 och 12 natten til d 28 Febr.”, berättar födelse- och dopboken. Flickan fick namnet Maria Christina och var ”deras älskeliga dotter”.  Hennes faddrar vid dopet den 4 mars var många och hade fina titlar. Normalt har ett dopbarn i Leksand fyra faddrar, två av vardera könet. Detta lilla barn fick åtta dopvittnen, bl.a prosten Johan Nordman och hans hustru Magdalena Sandel, som liksom barnets mormor var född i Nya Sverige i Amerika.

År 1725 fick Anna och Anders sonen Olaus och ett år senare, då fadern anges vara bokhållare, kom sonen Anders. Bland faddrarna märks jungfru Catharina Björk, Annas fostersyster. Hon var den enda av prosten Björks döttrar, som förblev ogift.

Uppgifter om Anna Stedhams och Anders Engmans fjärde barn, en dotter, har jag ännu inte funnit. Det kan möjligen vara jungfru Magdalena Engman, som uppges vara född år 1723. Årtalet är i så fall fel, då Christina föds år 1723 och inte är tvilling. Magdalena (Malena)  gifter sig första gången med skräddarmästaren Anders Svedberg på Lundtäkten i Kristine församling med vilken hon fick sju barn på tretton år. Efter hans död gifte hon om sig med skräddarmästaren Jonas Sundberg från Hälsingland  och fick ett barn. Det som talar för att Magdalena var dotter till Anders Engman är titeln ”jungfru”. Det fanns ingen annan ståndsperson med det efternamnet i Falun på den här tiden och ståndspersonernas ogifta döttrar kallades ”jungfrur” i motsats till böndernas ”pigor”. På motsvarande sätt kallas en gift kvinna av högre stånd ”madame” och bondens fru ”hustru”. Ett annat drag i namnskicket på 1700-talet är att den gifta kvinna behåller sitt efternamn (borgerligt eller patronymikon, dvs. farsnamn som exempelvis Ersdotter eller Halvarsdotter) så Anna Stedham heter så hela livet, aldrig Engman som sin man.

Det kan också hända att dottern är den Maria, som uppges vara ”ärlig och beskedelig”, då hon år 1751 gifter sig i Stora Kopparbergs församling i Falun med gruvarbetaren Johan Benjaminsson Fahlstedt från Elfsborg. Maria uppges ha ”tjent på flere ställen i församlingen och sist hos Hr Comm. Lindström”. Hennes arbetsgivare, komminister Lindström, förrättade vigseln. Eventuellt är hon identisk med Magdalena? Kanske hette hon Maria Magdalena? Kanske föddes hon under föräldrarnas stockholmstid, en uppgift som kommer från USA men som jag inte lyckats belägga. Vi vet inte i vilken församling familjen bodde, om de nu verkligen var bosatta i den kungliga huvudstaden. Den vistelsen måste i så fall ha ägt rum efter sonen Anders födelse år 1726 fram till dess de återfinns i Malung två år senare..

Tidig flytt till Malung

Anders Engman  blev redan 1728 kronobefallningsman i Malung Det var benämningen på kronofogde och kronolänsman med uppgift att  vaka över den allmänna ordningen, åtala brottslingar mm. I mantalslängderna  kan jag följa familjen. Där står ståndspersonerna, dit familjen hör, allra sist och man kan inte se var i socknen de bodde. I hustruns dödsnotis står ”Hole” men då jag forskat vidare i böckerna, har jag kommit fram till att hon som änka troligtvis  bodde i Holarna, som ibland vid den här tiden i kyrkböckerna kallas ”Myckelby-Hole”.  Det var i byarna närmast kyrkan ståndspersonerna som regel bodde och nästa generation Engman uppges vara bosatt på Lindsberg.

 

Anna Stedham - en svenskamerikansksvenska och hennes familj i Malung

(Artikeln publicerades urspungligen i Malungs Hembygdsförenings årsbok "Skinnarebygd" 2009.)

 

 

Anders Engmans kvarlåtenskap

Anders Engman dog år 1748. Den äldsta bevarade bouppteckningen från Malung på Landsarkivet i Uppsala är upprättad i januari   år 1749 och rör hans kvarlåtenskap. Normalt får man veta när den avlidne var född och vilka efterlevande han har. Inga sådana uppgifter finns i hans bouppteckning, som enbart är ett inventarium över vad han ägde. Man får veta att familjen ägde gård i Backbyn. De hade bl.a. stuga med kammare, stolphärbre, stall, fähus och en liten brunn. Där fanns vedlider, ”husen vid Arfs fäbodar” (Arfselen) och båthus för en stor ny båt och en liten gammal. Det sammanlagda värdet på husen var 216 daler och 16 öre kopparmynt.

Anders Engmans kläder värderades till 48 daler och 16 öre kopparmynt. Det var kläder av vadmal, kläde och skinn, byxor, rockar, västar och livstycken. Kläder värderas förhållandevis högt – nästan en fjärdedel av vad husen betingar. Man upptar alla persedlar, nya som gamla. Kläder av god kvalitet och sämre.

Huset var väl försett med böcker. Förutom Bibel, postillor, ”hushåldz bok” mm fanns också ”Tyska Böcker”, vad det nu kan ha inneburit? Böckerna värderades till 40 daler kopparmynt, dvs. nästan lika mycket som Anders Engmans kläder.

Här fanns föremål av silver som bägare och skedar, av tenn som tallrikar, skålar och flaskor och ljusstakar samt koppar- och mässingsföremål. Här fanns sängkläder – skinndynor, dunbolster och fällar, en gul förlåt liksom bordtäcken och blaggarnsdukar ( dukar vävda  av sämre, grovt garn, s.k. blånor.). 

Bland träsakerna upptas ett målat skåp med fyra dörrar för 6 daler, ett omålat dito med två dörrar för halva summan, hörnskåp, kistor, vävstolar, mangel mm.

Husgeråd av olika slag finns förstås – saxar, eldgafflar, buteljer, 4 stycken glas, små och stora, (ett ganska starkt tecken på att detta var en förmögen familj, då glas var ovanligt i bondefamiljerna förrän under 1800-talet), tråg och skålar. Två björnhudar ägde man liksom ett halft  vargskinn, en bjällersele med tillbehör, tvibottenkannor (kannor med en extra ”botten”, där det skummande ölet kunde rinna tillbaka i kannan), slipsten och smörbytta, kärnor och naturligtvis en ganska stor kreatursbesättning till ett värde av 479 daler och 8 öre kopparmynt.

Några av djuren beskrevs så här:

1 styck Röd Black Häst
1 styck Sin Ko (ko ställd i sin)
1 styck Röd Fläckig Kalf
1 styck giäll (kastrerad) ung oxe
2 stycken suggor.

Ett noggrant studium av Anders Engmans bouppteckning, ur vilken jag här bara gett några exempel, kan berätta om en storgård i Malung vid förra hälften av 1700-talet. Vi får veta var familjen har sina åkrar och slogar och för den som är insatt i ”jordärenden” kan det kanske vara intressant att se att de hade mark förutom i Backbyn även i Tällbyn, Västra Utsjö, Holarne, Myckelbyn,  på Albacken och  Moholmen samt vid Bullsjön. 

Till kyrkans fattigkassa betalade sterbhuset två daler och 11 öre kopparmynt, som kvitterades av Johan Elfvius. Hela behållningen exklusive skulder och ”vissa och ovissa fordringar” uppgick till 1696 daler och 23 öre kopparmynt. Det visar på ett välstånd utöver det vanliga i dåtidens Malung. Ingenstans har jag lyckats upptäcka något, som kan härledas till Amerika. Inga föremål eller böcker. Kanske hade Anna Stedman en förmögenhet med sig till Sverige? Kanske var Anders Engman själv en välbeställd rikemansson, som kunde förvärva jordegendomar i Malung? Det vore intressant att se bouppteckningen efter Anna Stedham men någon sådan har inte påträffats. Finns den kanske i någon gård i Malung?

När komminister Elfvius blev kyrkoherde i Vika församling, beskrevs hans år i Malung så här: ”I denna tjenst hade han på den fattiga och af missväxt lidande orten swårt att nära sig och sitt stora hushåll men war dock särdeles werksam i flera avseenden”.  Anders Engman och hans familj tycks dock ha haft mer än vad livets nödtorft krävde.

Boet uppgavs av Per Andersson i Nordanåker och Eric Larsson i Fors, som båda satt sina bomärken under handlingen. Den senare med gårdsnamnet ”Perjos” blev svärfar till Anders Engmans son Anders.

Anders Engman den yngres ättlingar

Sonen Anders gifte sig med Ingeborg Ersdotter från  Västra Fors. Hon var enligt dödboken född 1736 och dog år 1783 som änka. Tolv barn, tre söner och nio döttrar, hade hon välsignats med. När en bonddotter gifte sig med en ståndsperson, blev hon automatiskt ”madame”. Ingeborg gjorde en klassresa i dåtidens Malung.

Av familjens barn har jag lyckats följa tre döttrar, Anna Christina, Lisa och Sara.  Anna Christina var född år 1760 i Malung men flyttade till Falun, där hon står som ”jungfru”, ogift kvinna.

Lisa föddes år 1767 på Lindsberg och dog 1849 i Grönland. Hon var änka efter  Fisk Olof Ersson i Grönland, som hon gifte sig med tjugofyra år gammal. Vid storskiftet i mitten av 1800-talet fanns en Fiskgård och en Lisagård nära det som senare blev ”Lisatorget” i norra delen av Grönland. Lisa Andersdotter Engmans förnamn var ovanligt i bygden och gav upphov till ett nytt gårdsnamn. En gammal ”Lisastuga” lär ha funnits kvar, då Olof Lisell i slutet av 1800-talet namngav den öppna platsen i närheten av nuvarande Ellos och Centrumblommor.

Den tredje dottern Sara gifte sig år 1797 med Lycke Jonas Jonsson i Storbyn. Hon dog år 1836. Dödboken berättar att hon var ”enka från Storbyn eller Grimsmyrheden. Född den 15 oktober 1776 av Kronolänsman Anders Engman och Ingeborg Ersdotter från Holarne”. Vid deras vigsel gav hans föräldrar och hennes förmyndare (båda föräldrarna var döda) sitt tillstånd till äktenskapet.

Ännu återstår sex döttrar och tre söner att identifiera. De kan ha dött som små och antecknats i de böcker, som är försvunna. De kan också ha gift sig till andra socknar och kanske kan de återfinnas av en slump i kyrkböckerna där..

Nya livsbetingelser

Anna Stedham bodde  i Malung större delen av sitt vuxna liv. Hur tedde sig livet för henne åren 1714 -1777 i ett land som säkert skilde sig avsevärt från Nya Sverige? Betraktades hon som en ”främmande fågel”? Hon, som kom från lenapeindianernas land och som hade sett den tidigare svenska kolonien byggas upp kring Delawareflodens mynning, som varit med om prosten Björks verksamhet och upplevt den långa sjöresan till Sverige, färdats upp på i bästa fall kärrvägar till Falun, som då var en av Sveriges mest betydande städer, och slutligen bosatt sig i ett betydligt kargare område än de lövskogsklädda flodstränderna i sitt födelseland.  Majs, bomull, tobak, meloner och vindruvor hörde till vardagen därute. I Malung hörde lingon- och blåbärsplockning till hushållsbestyren. Anna Stedham kom att uppleva de fruktansvärda svältåren 1772-73, då folk drevs ut med tiggarstav, fick baka barkbröd och ta mossor och lavar som ersättningsmedel för säd. Inte ens i ståndsfamiljerna undgick man  nödåren med rötfeber och rödsot. Berättade hon någonsin för sina barn och grannar om sina upplevelser i sitt födelseland?

The Timen Stiddem Society – en släktförening i Amerika 

Eftersom det föddes många barn i sonen Anders Engmans familj, är det troligt att det lever åtskilliga malungsbor idag, som är ättlingar till Anna Stedham och som har sina rötter i Nya Sverigekolonin i Norra Amerika utan att veta om det. Dottern Christina fick barn i Falun och har troligtvis efterlevande. Hur det gick för de två andra barnen känner jag hittills inte till.  För dessa ättlingar kan det kanske vara intressant att veta att det finns en särskild släktförening med namnet ”The Timen Stiddem Society”. År 2010 kommer man i samband med en släktträff att sätta upp ett minnesmärke över familjen i staden Wilmington, där Timen Stiddems hem låg. Från Delaware till Dalarna är vägen lång geografiskt och tidsmässigt. Drygt 300 år har gått sedan lilla Anna Stedham såg dagens ljus. Kanske kan det finnas ”minnen” kvar hos hennes sentida ättlingar i Malung? Brev från hennes familj i Delaware? Även om skrivkunnigheten inte var så stor bland folk i allmänhet på 1700-talet, kan man förvänta sig att ”fint” folk hade möjligheter att lära sig skriva. Hennes liv förtjänar att lyftas fram och jag rekommenderar eventuella släktingar att söka i gårdsarkiv och kistor efter hennes och därmed sin egen historia. Kanske finns nyckeln till den i någon Fisk- eller Lyckegård i Malung? 

Källor

Kyrkböcker i:
Falu Kristine församling
Stora Kopparbergs församling
Malungs församling
Mantalslängder i Malung
Bouppteckning ur Malungs tingslags häradsrätt, Volym F:1 1739-77

Litteratur

Rosenius-Högman, Ruth: Erik Björk, Delawareprästen i Falun, ett livsöde från den karolinska tiden
Veirulf, Olle (red): Malung. Ur en sockens historia. Första delen
Åberg, Alf: Folket i Nya Sverige

Uppgifter från

The Timen Stiddem Society i Delaware, USA
Dr. Peter S. Craig, David R. Stiddem, Aleasa J. Hogate, alla i USA
Hans Ling, Uppsala och Per Carlsson, Falun

Margaretha Hedblom