Kyrkböcker har alltid intresserat mig. Där möter man
den enskilda människan i livets olika skeden. Kyrkan spelade en central
roll och i biskop Johannes Rudbeckii Västerås stift beordrades prästerna
redan på 1600-talet att föra noggranna anteckningar om församlingsborna.
Tyvärr blev större delen av Malungs kyrkböcker lågornas rov i en brand i
januari 1797 och lämnade många obesvarade frågor åt eftervärlden. Hur
såg livet ut här i bygden före branden? Vilka var de människor, som
bodde här?
Det finns ersättningsböcker som mantalslängder, som
ger vissa kompletterande upplysningar, och Tabellverkets årsvis
uppställda längder från 1749 ger besked om skördeutfall, sjukdomar och
brottlighet men prästens eller klockarens uppgifter om exempelvis
läskunnighet, arbetsvandringar, hantverk och sjukdomar saknas i
Malungs socken. Handlingar från Malungs tingslags häradsrätt
kan ge än mera – enstaka bevarade bouppteckningar, jordköp, arvsfrågor
och brottmålsfrågor ger en bild av förhållandena i Västerdalarna.
Nyligen bestämde jag mig för att undersöka hur stor
barnadödligheten i Malung var utifrån den tidigaste bevarade dödboken
från 1775 till 1809. Där kunde jag se att många små dött i stora
koppepidemier, av okänd barnsjuka, frossa, torsken och mässling för att
nämna några sjukdomar. Dödfödda barn fördes också in i boken. Ofta lades
de liksom andra avlidna barn i en vuxens kista oavsett om de var släkt
eller ej. Det var ovanligt med familjegravar, om de ens förekom, och i
den mån man satte upp träkors, har de mestadels förstörts av väder och
vind. På Malungs kyrkogård finns ett fåtal gravvårdar av gjutjärn eller
sten bevarade från förra hälften av 1800-talet. De är alla resta över
välbeställda sockenbor eller ståndspersoner.
År 1777 begrovs tjugoåtta personer i Malung, sjutton
män och elva kvinnor. Där fanns kyrkovärden Olof Larsson i
Myckelbyn och prästen Godeniis lille son Jacob Daniel, som bara blev nio
veckor gammal. Där fanns Marit Persdotter i Sillerö, som dog i barnsäng
och lämnade fem barn moderlösa. En dödsnotis av ovanligare slag fångade
mitt öga och förändrade mitt sökande och forskandet kring
barnadödligheten fick anstå till en annan gång. Där stod nämligen
följande: ”Hole. Madame Anna Stedham, nata i America 1704. Gift
1721 med Krono Befallningsman And. Engman. 2 söner och 2 döttrar”.
Hennes leverne var ”xteligen” – hon hade levt som en rätt kristen. Hon
kom 1714 till Sverige med Prosten Björk. Anna Stedham blev hastigt
död av slag och ålderdom. Den 8 februari 1777 avled hon 73 år gammal och
begrovs den 9 mars. Hur kommer det sig att man sköt på begravningen i
nästan en månad? Det kan ha berott på väderleken och svårigheter att
gräva en grav såvida man inte hade en s.k. vintergrav iordningställd för
flera döda. Kanske också på att släkt och vänner från andra håll skulle
hinna hit för att deltaga i avskedet av kronolänsmannens efterleverska?
Vad var nu detta? En kvinna född i Amerika redan i
början av 1700-talet? Hur hade hon hamnat i det avlägsna Malung?
Anna farfar var fältskären Timen (Thomas)
Stiddem (familjens efternamn stavas på många olika sätt – Stidham,
Stidam, Stidom, Stedham, Steadham och Steddom). Han anses vara svensk
det märkliga namnet till trots och en gren av familjen lever fortfarande
i Göteborg. År 1654 fanns Timen Stiddem ombord på det tremastade
krigsfartyget ”Örnen”, som under kommendanten Johan Risinghs ledning gav
sig ut på den tionde expeditionen till Nya Sverige. De anlände dit i maj
samma år. Tre år tidigare befann Stiddem sig i Puerto Rico,
varifrån han sände ett brev till Axel Oxenstierna med begäran om hjälp
efter förlisning med skeppet ”Kattan”. Hans fru och barn lär ha
mördats därute. Faktum är emellertid att han fanns med på Kalmar Nyckels
första resa till Norra Amerika , dit han anlände år 1638. Han
korsade oceanen hela sju gånger. Som den ende svenske ”läkaren”, fick
han ofta bege sig i kanot långa sträckor för att hjälpa sina landsmän
och deras familjer.
Anna var dotter till Lulof Stiddem och barnbarn till
Timen Stiddem. Hon blev tidigt föräldralös och kom som fosterbarn till
prosten Erik Björk och hans hustru
Christina Stålkofta (Stalcup). Prästfamiljen hade sex egna barn.
Anna Stedhams och Anders Engmans barn
Till prästgården på Övre Åsen i Falun kom familjen i
advent 1714. Det var där som den unga Anna Stedham lärde känna Anders
Engman, som blev hennes make. Då lysnings- och vigselböcker saknas för
Kristine församling, vet man inte när vigseln skedde. Två årtal nämns,
1718 och 1721. Jag håller för troligt att det är det senare årtalet som
gäller i all synnerhet om det födelseår Anna själv uppgett, 1704,
stämmer. När hennes man var född framgår inte av kyrkboksmaterialet.
År 1723 föddes dottern Christina. Vid hennes
dop stod prosten Björk och hans son, studeranden Tobias Björk, senare
präst också han, fadder. Enligt husförhörslängden för Stora Kopparbergs
församling ska Christina år
År 1725 fick Anna och Anders sonen Olaus och
ett år senare, då fadern anges vara bokhållare, kom sonen Anders.
Bland faddrarna märks jungfru Catharina Björk, Annas fostersyster. Hon
var den enda av prosten Björks döttrar, som förblev ogift.
Uppgifter om Anna Stedhams och Anders Engmans fjärde
barn, en dotter, har jag ännu inte funnit. Det kan möjligen vara jungfru
Magdalena Engman, som uppges vara född år 1723. Årtalet är i så
fall fel, då Christina föds år 1723 och inte är tvilling. Magdalena (Malena)
gifter sig första gången med skräddarmästaren Anders Svedberg på
Lundtäkten i Kristine församling med vilken hon fick sju barn på tretton
år. Efter hans död gifte hon om sig med skräddarmästaren Jonas Sundberg
från Hälsingland och fick ett barn. Det som talar för att
Magdalena var dotter till Anders Engman är titeln ”jungfru”. Det fanns
ingen annan ståndsperson med det efternamnet i Falun på den här tiden
och ståndspersonernas ogifta döttrar kallades ”jungfrur” i motsats till
böndernas ”pigor”. På motsvarande sätt kallas en gift kvinna av högre
stånd ”madame” och bondens fru ”hustru”. Ett annat drag i namnskicket på
1700-talet är att den gifta kvinna behåller sitt efternamn (borgerligt
eller patronymikon, dvs. farsnamn som exempelvis Ersdotter eller
Halvarsdotter) så Anna Stedham heter så hela livet, aldrig Engman som
sin man.
Det kan också hända att dottern är den Maria, som
uppges vara ”ärlig och beskedelig”, då hon år 1751 gifter sig i Stora
Kopparbergs församling i Falun med gruvarbetaren Johan Benjaminsson
Fahlstedt från Elfsborg. Maria uppges ha ”tjent på flere ställen i
församlingen och sist hos Hr Comm. Lindström”. Hennes arbetsgivare,
komminister Lindström, förrättade vigseln. Eventuellt är hon identisk
med Magdalena? Kanske hette hon Maria Magdalena? Kanske föddes hon under
föräldrarnas stockholmstid, en uppgift som kommer från USA men som jag
inte lyckats belägga. Vi vet inte i vilken församling familjen bodde, om
de nu verkligen var bosatta i den kungliga huvudstaden. Den vistelsen
måste i så fall ha ägt rum efter sonen Anders födelse år 1726 fram till
dess de återfinns i Malung två år senare..
Anders Engman blev redan 1728
kronobefallningsman i Malung Det var benämningen på kronofogde och
kronolänsman med uppgift att vaka över den allmänna ordningen,
åtala brottslingar mm. I mantalslängderna kan jag följa familjen.
Där står ståndspersonerna, dit familjen hör, allra sist och man kan inte
se var i socknen de bodde. I hustruns dödsnotis står ”Hole” men då jag
forskat vidare i böckerna, har jag kommit fram till att hon som änka
troligtvis bodde i Holarna, som ibland vid den här tiden i
kyrkböckerna kallas ”Myckelby-Hole”. Det var i byarna närmast
kyrkan ståndspersonerna som regel bodde och nästa generation Engman
uppges vara bosatt på Lindsberg.
Anders Engman dog år 1748. Den äldsta bevarade
bouppteckningen från Malung på Landsarkivet i Uppsala är upprättad i januari
år 1749 och rör hans kvarlåtenskap. Normalt får man veta när den avlidne var
född och vilka efterlevande han har. Inga sådana uppgifter finns i hans
bouppteckning, som enbart är ett inventarium över vad han ägde. Man får veta
att familjen ägde gård i Backbyn. De hade bl.a. stuga med kammare,
stolphärbre, stall, fähus och en liten brunn. Där fanns vedlider, ”husen vid
Arfs fäbodar” (Arfselen) och båthus för en stor ny båt och en liten gammal.
Det sammanlagda värdet på husen var 216 daler och 16 öre kopparmynt.
Anders Engmans kläder värderades till 48 daler och 16 öre
kopparmynt. Det var kläder av vadmal, kläde och skinn, byxor, rockar, västar
och livstycken. Kläder värderas förhållandevis högt – nästan en fjärdedel av
vad husen betingar. Man upptar alla persedlar, nya som gamla. Kläder av god
kvalitet och sämre.
Huset var väl försett med böcker. Förutom Bibel,
postillor, ”hushåldz bok” mm fanns också ”Tyska Böcker”, vad det nu kan ha
inneburit? Böckerna värderades till 40 daler kopparmynt, dvs. nästan lika
mycket som Anders Engmans kläder.
Här fanns föremål av silver som bägare och skedar, av
tenn som tallrikar, skålar och flaskor och ljusstakar samt koppar- och
mässingsföremål. Här fanns sängkläder – skinndynor, dunbolster och fällar,
en gul förlåt liksom bordtäcken och blaggarnsdukar ( dukar vävda av
sämre, grovt garn, s.k. blånor.).
Bland träsakerna upptas ett målat skåp med fyra dörrar
för 6 daler, ett omålat dito med två dörrar för halva summan, hörnskåp,
kistor, vävstolar, mangel mm.
Husgeråd av olika slag finns förstås – saxar, eldgafflar,
buteljer, 4 stycken glas, små och stora, (ett ganska starkt tecken på att
detta var en förmögen familj, då glas var ovanligt i bondefamiljerna förrän
under 1800-talet), tråg och skålar. Två björnhudar ägde man liksom ett halft
vargskinn, en bjällersele med tillbehör, tvibottenkannor (kannor med en
extra ”botten”, där det skummande ölet kunde rinna tillbaka i kannan),
slipsten och smörbytta, kärnor och naturligtvis en ganska stor
kreatursbesättning till ett värde av 479 daler och 8 öre kopparmynt.
Några av djuren beskrevs så här:
1 styck Röd Black Häst
1 styck Röd Fläckig Kalf
1 styck giäll (kastrerad) ung oxe
2 stycken suggor.
Ett noggrant studium av Anders Engmans bouppteckning, ur
vilken jag här bara gett några exempel, kan berätta om en storgård i Malung
vid förra hälften av 1700-talet. Vi får veta var familjen har sina åkrar och
slogar och för den som är insatt i ”jordärenden” kan det kanske vara
intressant att se att de hade mark förutom i Backbyn även i Tällbyn, Västra
Utsjö, Holarne, Myckelbyn, på Albacken och Moholmen samt vid
Bullsjön.
Till kyrkans fattigkassa betalade sterbhuset två daler
och 11 öre kopparmynt, som kvitterades av Johan Elfvius. Hela behållningen
exklusive skulder och ”vissa och ovissa fordringar” uppgick till 1696 daler
och 23 öre kopparmynt. Det visar på ett välstånd utöver det vanliga i
dåtidens Malung. Ingenstans har jag lyckats upptäcka något, som kan härledas
till Amerika. Inga föremål eller böcker. Kanske hade Anna Stedman en
förmögenhet med sig till Sverige? Kanske var Anders Engman själv en
välbeställd rikemansson, som kunde förvärva jordegendomar i Malung? Det vore
intressant att se bouppteckningen efter Anna Stedham men någon sådan har
inte påträffats. Finns den kanske i någon gård i Malung?
När komminister Elfvius blev kyrkoherde i Vika församling,
beskrevs hans år i Malung så här: ”I denna tjenst hade han på den fattiga
och af missväxt lidande orten swårt att nära sig och sitt stora hushåll men
war dock särdeles werksam i flera avseenden”. Anders Engman och hans
familj tycks dock ha haft mer än vad livets nödtorft krävde.
Boet uppgavs av Per Andersson i Nordanåker och Eric
Larsson i Fors, som båda satt sina bomärken under handlingen. Den senare med
gårdsnamnet ”Perjos” blev svärfar till Anders Engmans son Anders.
Sonen Anders gifte sig med Ingeborg Ersdotter från
Västra Fors. Hon var enligt dödboken född 1736 och dog år 1783 som änka.
Tolv barn, tre söner och nio döttrar, hade hon välsignats med. När en
bonddotter gifte sig med en ståndsperson, blev hon automatiskt ”madame”.
Ingeborg gjorde en klassresa i dåtidens Malung.
Av familjens barn har jag lyckats följa tre döttrar, Anna
Christina, Lisa och Sara. Anna Christina var född år 1760 i Malung men
flyttade till Falun, där hon står som ”jungfru”, ogift kvinna.
Lisa föddes år 1767 på Lindsberg och dog 1849 i Grönland.
Hon var änka efter Fisk Olof Ersson i Grönland, som hon gifte sig med
tjugofyra år gammal. Vid storskiftet i mitten av 1800-talet fanns en
Fiskgård och en Lisagård nära det som senare blev ”Lisatorget” i norra delen
av Grönland. Lisa Andersdotter Engmans förnamn var ovanligt i bygden och gav
upphov till ett nytt gårdsnamn. En gammal ”Lisastuga” lär ha funnits kvar,
då Olof Lisell i slutet av 1800-talet namngav den öppna platsen i närheten
av nuvarande Ellos och Centrumblommor.
Den tredje dottern Sara gifte sig år 1797 med Lycke Jonas
Jonsson i Storbyn. Hon dog år 1836. Dödboken berättar att hon var ”enka från
Storbyn eller Grimsmyrheden. Född den 15 oktober 1776 av Kronolänsman Anders
Engman och Ingeborg Ersdotter från Holarne”. Vid deras vigsel gav hans
föräldrar och hennes förmyndare (båda föräldrarna var döda) sitt tillstånd
till äktenskapet.
Ännu återstår sex döttrar och tre söner att identifiera.
De kan ha dött som små och antecknats i de böcker, som är försvunna. De kan
också ha gift sig till andra socknar och kanske kan de återfinnas av en
slump i kyrkböckerna där..
Anna Stedham bodde i Malung större delen av sitt
vuxna liv. Hur tedde sig livet för henne åren 1714 -1777 i ett land som
säkert skilde sig avsevärt från Nya Sverige? Betraktades hon som en ”främmande
fågel”? Hon, som kom från lenapeindianernas land och som hade sett den
tidigare svenska kolonien byggas upp kring Delawareflodens mynning, som
varit med om prosten Björks verksamhet och upplevt den långa sjöresan till
Sverige, färdats upp på i bästa fall kärrvägar till Falun, som då var en av
Sveriges mest betydande städer, och slutligen bosatt sig i ett betydligt
kargare område än de lövskogsklädda flodstränderna i sitt födelseland.
Majs, bomull, tobak, meloner och vindruvor hörde till vardagen därute. I
Malung hörde lingon- och blåbärsplockning till hushållsbestyren. Anna
Stedham kom att uppleva de fruktansvärda svältåren 1772-73, då folk drevs ut
med tiggarstav, fick baka barkbröd och ta mossor och lavar som
ersättningsmedel för säd. Inte ens i ståndsfamiljerna undgick man
nödåren med rötfeber och rödsot. Berättade hon någonsin för sina barn och
grannar om sina upplevelser i sitt födelseland?
Eftersom det föddes många barn i sonen Anders Engmans
familj, är det troligt att det lever åtskilliga malungsbor idag, som är
ättlingar till Anna Stedham och som har sina rötter i Nya Sverigekolonin i
Norra Amerika utan att veta om det. Dottern Christina fick barn i Falun och
har troligtvis efterlevande. Hur det gick för de två andra barnen känner jag
hittills inte till. För dessa ättlingar kan det kanske vara intressant
att veta att det finns en särskild släktförening med namnet ”The Timen
Stiddem Society”. År 2010 kommer man i samband med en släktträff att sätta
upp ett minnesmärke över familjen i staden Wilmington, där Timen Stiddems
hem låg. Från Delaware till Dalarna är vägen lång geografiskt och
tidsmässigt. Drygt 300 år har gått sedan lilla Anna Stedham såg dagens ljus.
Kanske kan det finnas ”minnen” kvar hos hennes sentida ättlingar i Malung?
Brev från hennes familj i Delaware? Även om skrivkunnigheten inte var så
stor bland folk i allmänhet på 1700-talet, kan man förvänta sig att ”fint”
folk hade möjligheter att lära sig skriva. Hennes liv förtjänar att lyftas
fram och jag rekommenderar eventuella släktingar att söka i gårdsarkiv och
kistor efter hennes och därmed sin egen historia. Kanske finns nyckeln till
den i någon Fisk- eller Lyckegård i Malung?
Kyrkböcker i:
Stora Kopparbergs församling
Malungs församling
Mantalslängder i Malung
Bouppteckning ur Malungs tingslags häradsrätt, Volym F:1 1739-77
Rosenius-Högman, Ruth: Erik Björk, Delawareprästen i
Falun, ett livsöde från den karolinska tiden
Veirulf, Olle (red): Malung. Ur en sockens historia. Första delen
Åberg, Alf: Folket i Nya Sverige
The Timen Stiddem Society i Delaware, USA
Dr. Peter S. Craig, David R. Stiddem, Aleasa J. Hogate, alla i USA
Hans Ling, Uppsala och Per Carlsson, Falun