Det skulle nog prosten
Erik Björk i Falun ha tänkt om han vetat hur det kom sig att han
1696 skickats till Nordamerika för att återupprätta den svenska
kyrkan där och efter hemkomsten belönats med den förnämliga
kyrkoherdeposten i Falun, en av Sveriges på den tiden viktigaste
städer.
Inte heller vi vet exakt hur det kom sig, bara
att det låg skumraskaffärer och en hel del brottslighet bakom saken.
Professor Hans Norman har gjort ett försök att reda ut den i boken
”New Sweden in America”, 1995. Han konstaterar också att åtskilligt
återstår saker att undersöka.
Den offentliga berättelsen är att postmästaren i
Göteborg Johan Thelin vid ett besök i Stockholm 1691 träffade samman
med den förre guvernören i Nya Sverige Johan Printz brorson Anders
Printz. Denne hade just kommit hem från Amerika och berättade hur
eländigt avkomlingarna till de svenskar som ett halvsekel tidigare
emigrerat till Nya Sverige hade det. De hade inte längre tillgång
till någon luthersk präst och deras kultur höll på att försvinna
genom mängden av engelsmän som slagit sig ner i den gamla svenska
kolonin. Thelin blev djupt berörd, tog mod till sig och skrev ett
brev i saken till Karl XI. Denne blev lika djupt berörd och bad om
mer information. Thelin kontaktade då svenskättlingarna och fick som
svar ett brev undertecknat av trettio personer. De skrev att de
behövde två präster och svenska biblar, katekeser, abc-böcker m.m.
för att kunna bevara sin religion och sitt språk. Karl XI lät då
sända de nyviga prästerna Björk, Rudman och Aurén jämte en mängd
böcker till Amerika. Som guide fick de med sig Anders Printz. Han
blev dock bortrövad, förmodligen tvångsrekryterad till något skepp,
under uppehållet i London, men de tre prästerna kom fram. På så sätt
återupprättades den svenska kyrkan i Amerika och kom att vara
verksam där tills USA grundades, då de svenska församlingarna
skiljdes från svenska statskyrkan för att så småningom gå upp i den
anglikanska kyrkan,. Den sista blev församlingen i Upper Merion, som
anslöt sig till den anglikanska kyrkan 1957.
Norman framhåller att det blev en missräkning för
Thelin att kungen skickade iväg Björk, Rudman och Aurén. I sin
skrivelse till regeringen hade han föreslagit att hans bror Karl
skulle få hjälp att avsluta sina studier vid universitetet i Åbo och
sedan sändas som präst till Amerika. Biskop Gezelius i Åbo sade dock
bestämt nej till den idén.
Det framgår också av skrivelsen att Thelin
hoppades kunna tjäna pengar på att få igång handel med Nordamerika.
Det misslyckades också. Han hade tidigare varit sekreterare åt
rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie. Sin tjänst som postmästare
i Göteborg hade han fått genom att gifta sig med den förre
postmästarens änka. Några inkomster från Amerika fick han aldrig. År
1709 dömdes han till döden för sitt beteende mot en assessor Ström.
Han benådades visserligen från avrättning, men fick tillbringa en
tid som straffarbetare på Marstrands fästning.
Thelins brev till Karl XI var undertecknat också
av hans jämnårige Lars Riddermarck, som varit sekreterare åt
riksrådet Johan Gyllenstierna, men nu var advokatfiskal på
Riddarhuset. Två år senare avskedades han då det upptäckts en brist
på 14.000 daler silvermynt i Riddarhusets kassa. Efter en lång
process dömdes också han till döden, men fick straffet förvandlat
till livstids straffarbete på Marstrands fästning. Han frigavs först
efter tretton år. Det ligger nära till hands att tro att även han
hoppats kunna tjäna pengar för att täcka förskingringen med
inkomster från Amerika.
Det var Thelin som föreslog att Anders Printz
skulle följa med de tre prästerna till Amerika, men samtidigt
förklarade han att detta var omöjligt, eftersom han försvunnit. Det
är dock inget tvivel om att prästerna hade sällskap med en person
som kallade sig Anders Printz och som försvann i London.
Märkligast av allt är dock att Johan Printz inte
hade någon brorson och att det inte gått att återfinna någon person
med namnet Anders Printz. Dessutom påpekar svenskättlingarna i sitt
brev till Thelin att en del av de uppgifter om dem som Anders Printz
lämnat är felaktiga.
En person som verkar misstänkt i sammanhanget är
guvernören Johan Printz dotterson Johan Papegoja. Han var något år
yngre än Thelin och Riddermarck och född i Nya Sverige som son till
Armegard Printz och hennes make Johan Papegoja d.ä. Deras äktenskap
var inte lyckligt och de kom att i praktiken skiljas. Sedan han med
modern bosatt sig i Sverige blev Johan Papegoja d. y. officer, men
fick 1681 avsked som oduglig. Sju år senare bröt han sig av någon
anledning in hos fänriken Johan Lilliestielke och misshandlade honom
där han låg och sov i sin kammare. Rättegången drog ut på tiden, men
1691 dömdes Johan Papegoja till två års fängelse och 2000 daler
silvermynt i böter. Omedelbart efteråt försvann han innan straffet
hann verkställas. Enligt en uppgift rymde han till Amerika. Det
ligger mycket nära till hands att tro att det kan ha varit han som
återvände till Sverige under det falska namnet Anders Printz och att
han senare försvann för att inte bli avslöjad när han tvingades
återvända till Amerika. Också de felaktiga uppgifterna om
förhållandena i Nya Sverige skulle kunna förklaras med att han inte
varit där sedan han var barn.
Mot detta talar dock att Johan Thelin säger sig
vara ”något släkt” med Anders Printz bror köpmannen Nils Printz i
Göteborg. Det fanns flera familjer med namnet Printz. Nils kan ha
hört till någon av dem, men i så fall kan Anders Printz inte ha
varit brorson till guvernören Johan Printz. Uppgiften om att han var
brorson till Johan Printz dyker för övrigt inte upp förrän 1759 i
Israel Accrelius bok om Nya Sverige och dennes tid som präst där.
Det förefaller som om svenskättlingarna blev
glatt överraskade av brevet från Thelin om att få stöd från Sverige.
Något sådant tycks de inte ha tänkt sig. De räknade sig mer som
holländare än svenskar och hade faktiskt redan begärt hjälp från
Holland.
Prästerna Erik Björk, Anders Rudman och Johan
Aurén sändes 1696 av Karl XI till Nya Sverige. Rudman och Aurén dog
där. Bara Björk kom tillbaks till Sverige. Hur man än vrider och
vänder på saken så måste man nog hålla med Erik Björk om han tyckt
att Herrens vägar att styra historiens utveckling ibland är
outgrundliga.